Start mixen funderar jag på att lägga till i maten då tussen troligtvis ska gå på Nordic färskfoder (spannmålsfri) när den kommer, men får se hur det blir! :)
Ja... det är ju svårt att inte fönstershoppa på internet åt framtida bebisen. Visar lite av grejerna jag funderat på. Bädd, filt (som ska användas att ha på nya platser, "bygga bo" osv), leksaker, koppel, sele, halsband. Ja, en ser ju inte alls färgtemat eller så. ;)
Start mixen funderar jag på att lägga till i maten då tussen troligtvis ska gå på Nordic färskfoder (spannmålsfri) när den kommer, men får se hur det blir! :)
0 Kommentarer
Våren knackar på dörren as we speak och nu efter vårdagjämningen ska tydligen dagarna bli ljusare. Vädret har haft lite svårt att förstå att det är vår nu, det gav Alvesta nämligen en mesig skur utav snö och regn i helgen. Idag lyser solen fint trots nollgradigt och det tackar vi för!
Det finns en specifik sak med vår och sommar som hundfolk avskyr och som redan har börjat - fästingsäsongen. Människor började prata om fästingar redan för två månader sedan och då hade jag inte hört att någon hund fått fästingar än, däremot för två-tre veckor sedan hörde jag om första fästingen och då började jag fundera, likt så många andra hundägare, på vad jag ska använda för bekämpningsmetod mot dessa små monster på min hund i år. Det som gör mig rädd är dessa trådar på olika hundforum om fästingmedel. Absolut att vissa av dessa saker fungerar, alla är ju olika. Men det jag vill komma till egentligen med detta inlägg är hur okritiska vissa hundägare kan vara. De är villiga att ge sin hund gift för att bli av med fästingarna, när det finns naturliga och giftfria alternativ att prova först. Jag har bärnstenshalsband på Hampe i år, han ska även få b-vitamin i maten (i pulverform tror jag det blir) både för pälsen och förhoppningsvis skyddar det extra mot fästingarna. För mig är alltid ett naturligt alternativ det jag provar först, speciellt sedan jag läst skräckhistorier om hundar som farit illa på olika medel, långnosade hundar speciellt eftersom jag själv har en långnosad hund och dras till saker som kan relateras till honom såklart. Sedan kan jag inte avgöra hur ofta det händer eller hur mycket som är sant, då jag inte forskat någonting i detta själv. Men jag finner det väldigt viktigt att vara kritisk mot gift och mediciner allmänt, både för djur och människa. Tyvärr kände jag mig tvungen att sätta Frontline på Hampe i veckan då risken fanns att han smittats av loppor från en annan hund och loppor vill vi INTE ha, jobbiga små att bli av med. Hampe har haft Frontline på sig tidigare som yngre, mot löss. Men denna gången blev han lätt illamående, någonting jag inte sett tidigare. Å andra sidan har jag blivit mer uppmärksam sedan han var yngre och jag kan egentligen inte säga om det var pga Frontline eller pga att han fick i sig människomat som ramlat ner från bordet. I fortsättningen kommer jag inte sätta det på honom förrän jag ser ohyran med mina egna ögon, på min eller annans hund, that's for sure! Ta hand om er och var kritiska! Frivillig kram. Jag och Hampe är med och tävlar i HappyPapillon's giveaway! :)
Det är så svårt att hålla saker inne, innan de är helt spikade. Jag är dålig på att hålla roliga hemligheter hemliga. Många vet redan att vi gav upp sökandet efter en omplacering/unghund till en viss del för ett tag sedan (dörren är ännu inte stängd!) och började lätt smida lite valpplaner.
På tal om val utav kennel så hade jag alltid tänkt att nästa ska bli efter en kennel som är tävlingsinriktade och har aktiva shelties. Allt eftersom så har jag rannsakat och haft små diskussioner med mig själv om varför jag varit så inne på detta när jag i stort sett hade bestämt mig för kennel, på den kenneln var det krav om att en måste tävla med sin hund, referenser behövdes osv. Varför ville jag ta från en kennel som har krav på att en måste tävla med sin hund? Pallar jag pressen? Visst, jag vill ut och tävla, men vill jag ha det som krav på mig och min hund? - Nej. Det vet jag att det blir antagligen för mycket för oss, för mig. Jag föredrar att ha en hund som jag kan slappna av med i vardagen och ha kul med utan att känna press om att vi en dag måste prestera. Vem vet, jag kanske får en racer-hund som vill göra mycket och då blir det ju självklart också roligt, men då ändå utan krav från en kennel rent tävlings- och prestationsmässigt. Det passar inte mig, men kan absolut passa andra! Ett stabilt psyke är absolut att föredra också! Hampe älskar jag över allt annat på denna jord, han är och kommer alltid vara min soulbud. Nästa hund vill jag däremot helst ska vara lite mer framåt, det hade lixom inte skadat. Sedan gör det absolut ingenting om det inte sker, jag kommer älska individen för det den är oavsett, det vet jag om. Jag har under en tid haft lite kontakt med en uppfödare, en mycket trevlig sådan! Hen har haft så gullig inställning till att jag är intresserad utav deras kennel att jag blir helt bubblig inombords. "Vad glad jag blir av ditt mejl!" och "Men det är väl klart att Hampe ska få ett syskon!" svarade hen när jag mejlat om intresse och berättat om vår familj. Det känns som att jag kan ha hittat rätt uppfödare här! Hen är positiv och glad, svarar fort på mejl (glömmer alltså inte bort mig, vilket jag varit med om tidigare) och hen tycker det är viktigt med en god kontakt med sina valpköpare (det är inte alltid så självklart som en tror...). Kenneln säljer inte valp till "först i kön" utan till den ägare de anser passar bäst och det är en familjekennel med både stora och små hundar (2 raser) samt katter finns (kan vara bra med tanke på att min mor har två kissar). Jag gillade verkligen att det var en familjekennel, det känns som att mycket fokus läggs på hundarna också, de är familjemedlemmar och inga valpmaskiner. De tävlar och tränar i lydnad och rally med sina hundar och det är ju också jättekul! Valparna äter dessutom färskfoder innan leverans, HUR BRA!? BARF-hjärtat klappade lite extra när jag läste det! :D Vår första kontakt var när jag mejlade om intresse på en kull där valparna strax var leveransklara. Där fanns en liten trefärgad tik jag vart lite nyfiken på., men hon var tingad. Det hade känts för fort för oss, så det var absolut ingen fara att hon var tingad allaredan. Jag mejlade främst för intresset utav kenneln, då den precis haft sin första shetland sheepdog-kull. Tikarna tilltalade mig också väldigt mycket! Inga överdrivna päls"monster" och är enligt kenneln stabila psyken. En till kull är planerad att komma till världen i vår, leveransklara puppisar runt midsommar. Det där känns som en lagom lång tid att vänta. Då hinner vi förbereda oss! Men då var det bara ett bekräftande ultraljud som vi väntat på... Vilket vi fick bekräftat ikväll! Så himla söt uppfödare som delar med sig redan nu, känns jätteroligt! Det finns tre små valpar i magen och förhoppningsvis en liten tösabit till oss...! <3 Nu håller vi tummar, tassar och tår här hemma! Jag tar mig först och främst friheten att informera om att inlägget jag nu publicerar kommer vara långt, kanske lite rörigt men fullt med tankar! Jag gör även alla personer förutom mig själv anonyma i kommande historia. Smeknamnen i form utav bokstäver har ingenting med personerna att göra. Det är många gånger jag upplever att jag har svårt att komma överens med vissa hundmänniskor. Många gånger tycker jag att de har ett bra synsätt på hundträning och hundhälsa men kanske inte riktigt följer det de tycker, utan tar den snabbaste vägen för att de inte orkar eller är osäkra egentligen. Kanske vänder de kappan efter vinden och gör det som alla andra gör på det träningstillfället, använder deras metoder för att de inte ska titta snett på en. Ibland stöter jag däremot på människor, som anser att många hundar är okontrollbara och bör förvandlas till maskiner som inte visar känslor eller åsikter. Som inte gör någonting. Så är iallafall min uppfattning efter en kanske utdragen diskussion jag hade med några hundmänniskor på facebook idag. En vän på facebook lade upp en video på två hundar som inte kommer överens (schäfrar, hanar, om det är intressant), eller ja, hund 1 säger till hund 2, hund 2 lägger sig ner och skäller lite. Ägaren är rädd att hund 2 kanske en dag får för sig att svara istället för att lägga sig, vilket jag förstår helt och hållet. Jag hade personligen inte orkat med både oron och stressen som finns när två hundar inte kommer överens i hemmet. Hursomhelst. Det kom först upp en kommentar om att "hundar som är penisbärare inte kan bo och umgås tillsammans utan att det blir bråk. En "bra" hane ska alltså svara upp och en "bra tik" skall också svara upp om de hamnar i en konflikt med en annan hund (OBS! såhär tolkade jag det). Det är tydligen en kunskap som ingår i all hundkunskap att det är så. Människor som tycker annat vet inte vad de pratar om och de bör inte trådskaparen bry sig om." Jag vet inte ens vad jag ska svara på detta. Hampe och Ivanhoe är, tillsammans med så många andra hundar, två levande bevis på att två okastrerade hanhundar kan umgås. Vem som helst som ser dessa två INDIVIDER ihop förstår att de har verkligen en ömsesidig respekt för varandra. Sen tror jag, självklart, att alla hundar är olika. Vissa hundar går inte ihop med andra, precis som att vissa hundar gillar smak av viltkött och andra inte. Jag tror vi alla känner någon människa som vi inte kommer överens med, hur svårt är det att tänka att hundar också har känsla för kemi? Några kommentarer senare skriver någon att trådskaparen borde "styra upp skiten. In med kängan i röven på bägge nu när du fortfarande har chansen. Noll tolerans på åsikter." Vi kan kalla denna personen för Y, hen dyker nämligen upp rätt mycket i diskussionen. MEN ALLTSÅ. Jag kan inte låta bli att reagera här. Vadå noll tolerans på åsikter!? Vadå kängan i röven på bägge!? Ordagrann som jag är, tolkade jag hela kängan i röven på hunden rent bildligt talat.. Så jag slängde in en kommentar jag också, om att hundar är individer och att föreslå fysisk korrigering i form utav sparkar är helt befängt. Det visade sig senare att det var och är bara "a figure of speak" när en pratar om kängan i röven. Exakt vad det betyder vet jag inte, jag ogillar sånt, antagligen tack vare att jag är autistisk till viss del och inte förstår vissa ordvitsar osv. Tillbaka till ämnet. Jag lade till en sarkastisk kommentar i slutet på mitt inlägg om att det vore ju "såå mycket bättre att korrigera bort hundens möjlighet att uttrycka känslor - så att de istället går direkt på varandra utan förvarning." Sedan tipsade jag ägaren till hundarna om att försöka hitta en vettig hundinstruktör att diskutera problemet med. Det slutar inte här, nej nej. Hundmänniskor i all ära. ;) Y fortsätter att skriva att ägaren ska ta tag i situationen (jag kan hålla med om att hundarna inte bör lösa den själv, MEN det är skillnad på att ta tag i situationen och TA TAG I SITUATIONEN) och styra upp sin högdriftiga hund. Är hundarna "så pass" så ska båda hundarna veta att de inte är mer värda än små löss och det är deras plats i livet.. Där blev jag mörkrädd. Hur kan en vilja tillintetgöra sin hund, sin (förhoppningsvis) vän i livet, på det sättet!? Hur kan en vela ta bort tryggheten av att kunna visa känslor och åsikter som hund, när det är deras sätt att kommunicera med oss och varandra? Genom att min hund visar vad han känner så VET jag ju om det och kan t.ex. senare fundera, reflektera och planera upp hur vi ska träna på problemet som han anser är jobbigt. Numera känner han inte lika mycket att han måste ta hand om jobbiga situationer helt själv, han vet att jag kommer till undsättning och han behöver inte längre göra utfall eller morra på andra hundar om jag uppmuntrar honom att vara med mig istället, eller helt enkelt för bort hunden som inte förstår att han vill ha personligt space/tar ur honom ur situationen. Det beror på hur läget ser ut vad vi väljer att göra. Inte alla gånger vi lyckas men det går framåt och är en lång process som kräver sin dos tålamod. Hursomhelst. Jag tror att förhindrandet utav hundens möjlighet att kunna uttrycka känsla och åsikt skapar mycket stress och kan bygga upp negativa känslor hos hunden. Kanske inte hos alla, men hos många. Att dessutom tvinga på hunden att vara passiv i ett läge där den mår dåligt och vill agera... det är för mig en riktigt hemsk och egoistisk sak att göra (och är det verkligen en rolig, glad hund om den bara står stilla som en robot och inte vågar göra nåt?). Jag blev nyfiken på dessa personers åsikter. Vad menar de exakt att ägaren till hundarna ska göra i dessa situationer? Hur skall hen "sätta ner foten"? Säga till hurdå? Jag ställde dessa frågor på ett vänligt sätt, smiley och sådär. Det är ju lätt att bli misstolkad på nätet nämligen. En person svarar och jag citerar: "Det som krävs för situationen, allt ifrån en harkling till fysiskt ta tag i hunden och tala om att nu jävlar räcker det!" - två likes. Är det skillnad på att slå sin hund och att ta tag i den? Vad är den egentliga skillnaden? Är det en stor skillnad på smärtan på de olika sätten? Tycker hunden att det är någon skillnad? Önskar jag orkade ägna en tanke över det också nu.. Men jag tror inte att hunden ser någon skillnad på om jag tar tag i hans öra och skriker på honom än om jag slår till honom på huvudet med samma kraft och skriker på honom. Smärta som smärta, eller? Slut på reflektion. Fokusera på ämnet. Y fortsätter med sina åsikter, hen ger mig lite material (alltså bjuder på sina åsikter) så jag kan försöka förstå hur hen tänker. Det beror tydligen på situationen om hundar behöver tas handgripligen eller med socialt tryck. I det här läget, med dessa hundar, tror Y att föraren bör plocka ner båda djuren på jorden (här hade jag behövt en specificering), styra upp varenda lilla interaktion dem emellan och helt enkelt via styrning, social press och konsekvens pränta in i dem att de inte har några åsikter. För mig låter social press väldigt negativt, men jag struntar i att skriva det och ifrågasätter istället genom att fråga varför hundarna inte får ha några åsikter. Jag citerar Y: "För att dom har inte rätt till att ha en åsikt för att på filmen ser du vad som händer när högdriftiga hundar tillåts att tro sig ha rätt till att ha en åsikt." - tre likes. Scrollar upp med musen. Tittar på klippet igen. Reflekterar. Nej, jag förstår inte vad hen menar. En kan ju använda dessa åsikter till sin fördel. Exempelvis utnyttja informationen hunden ger dig till att hjälpa er relation och träning med saker som hunden finnes obehagliga. Jag svarade, och jag citerar här: "Men en hund måste väl få visa med signaler om någonting är fel eller känns fel? Tänker på måendet hos hunden, att tvingas behålla allting för sig själv. Jag tycker hundar har rätt till åsikter men att det går att visa dem med positiv träning att det är okej att visa känslor och åsikter men att matte tar över åt hunden när hunden inte klarar av vissa situationer." - två likes. Härefter blir jag anklagad att jag förmänskligar hundar av en person vi kan kalla P. P säger att det är tack vare att en förmänskligar hundar som gör att det blir bråk mellan hundar. Folk håller med. Wait, va? Jag frågar på vilket sätt jag förmänskligar och passar på att berätta om min erfarenheter med Hampe och hur vi har arbetat ihop med positiv förstärkning och just att jag belönar honom mycket. Jag skriver än en gång att jag tycker bråk mellan hundar ska förebyggas, en ska enligt mig avleda hundarna när en ser tecken på att bråk kan uppkomma. Det är inte aktuellt enligt mig att låta hundar lösa alla problem själva. Y svarar: "Nej. Det är tyvärr långt mer kapabla hundar med långt mer eget initiativ förmåga och allvarspaket det handlar om. Man kan inte föra alla typer av hundar som en pudel." Okej. Jag har nyss pratat om individtänket i tråden!? Mer initiativ förmåga än ___? Och varför jämföra med en pudel!? Nåväl. Jag förklarade att jag drog upp mina erfarenheter med min hund eftersom att många andra gjort det i tråden och det är ju faktiskt någonting många gör - det är egna erfarenheter med sin hund. En till person kommenterar, ny person till tråden. Hen påpekar att jag borde låna hennes hundar, hon förklarar på ett sarkastiskt sett att det hade minsann inte gått att belöna deras åsikter. - 3 likes. Jag avböjer förslaget och säger att jag är inte intresserad utav att låna någon annans hundar för att de ska försöka visa på ett nedvärderande sätt att jag inte "fixar" det. Jag förtydligar också att jag menade att en ska belöna när hunden gör RÄTT, dvs skiter i att hoppa på en annan hund och väljer att umgås med matte istället eller göra annat. Om ingen hade förstått det redan.... P kommenterar sedan att hen undrar vart den allmänna uppfostran av hund tagit vägen i hundvärlden. Hen säger att vi kan puttinutta med hundarna och agera psykologer medan hundarna biter ihjäl varandra. OJ VAD ROLIG DU VAR NU, P. Jag börjar inse att människor som dessa går inte riktigt att förklara för. Gång på gång förklarade jag ju tanken med avledning och belöning av rätt beteende, men det går inte in. Visst, jag har ju svårt att förstå de också, men jag använde iallafall en god ton, tills nu. Jag svarade: "Det kallas för utveckling, ny kunskap, ny forskning. 70-talet finns inte längre, du vet. Vi behöver inte längre skrika och slå på våra hundar för att de ska vara duktiga. Du verkar inte förstå heller. Har sagt flera gånger att 1) hade inte låtit hundarna lösa det själva och 2) jag avleder om jag ser tecken på bråk. Suck. Förstår att alla tränar olika och har sina erfarenheter och åsikter, men ville dela med mig utav MIN åsikt, MINA erfarenheter, som tydligen inte betyder någonting för att jag inte har en schäfer eller någon brukshund i kopplet. Tråkigt med så trångsynta människor. Nu ska jag gå och puttinutta min hund, kanske kasta lite köttbullar på honom. ;) Skämt åsido, vi har en bra relation och är lyckliga tillsammans och det är det som betyder mest för oss. Peace!" Ja, efter detta började P tala om ledarskap och jag gjorde det klart för alla att jag är klar med diskussionen. Vi får agree to disagree helt enkelt. Jag har ingen ledarsyn och kommer heller aldrig att skaffa. Min hund får ha åsikter och känslor, annars vore livet rätt jävla tråkigt anser jag. Stjärna till er som orkat läsa och en extra till er som vill kommentera! :) Ta hand om er och era fyrbenta, frivillig kram! Be a snackleader - not a packleader! I förrgår vaknade jag upp med en obekväm, men bekant känsla i kroppen. Den förbannade influensan hade bestämt sig för att göra ett högst olämpligt besök i min kropp. På detta planerade kroppen in att det var dags för ett otroligt snyggt munsår att få vara med på detta upptåg, två flugor i en smäll lixom! Väldigt smart ändå, har inga tankar på att visa mig för omvärlden när jag är sjuk med feber och kräkningar ändå. Rastlösheten expanderas däremot mer och mer ju längre jag sitter inne i mitt lilla näste, trots feber och fysisk utmattning. Jag valde därför en helt naturlig (och självklar) medicin för min del, för att kunna tillgodose detta behov av mental aktivering. Designa bloggar. Först tog jag tag i min egna blogg, då jag efter en tid med förra designen (se nedan) tröttnade på bristen utav färg. Det är vår nu (JA, DET ÄR DET) och i samband med det dyker alla möjliga härliga färger upp i naturen, klart att bloggen också ska ha en liten färgklick då! före: |
sheltieship
Jag som driver bloggen kallas för Mai och är en 24-årig individ bosatt i Småland. Mina intressen är bland annat diverse som rör ämnet hund, hobbyfotografi, grafisk design, djur och andra små saker som gör livet gött att leva! Framför allt handlar bloggen om mina två shelties Hampe och Hedda, läs gärna mer om oss om du är mer nyfiken!
Bloggens namn kom till genom att mixa de två fina orden sheltie och friendship. Här på SHELTIESHIP kan du bland annat följa vår vardag i både bild och text, läsa om träningar, Hampes framsteg, Heddas uppväxt, foder, kreativitet & design, mattes hundrelaterade tankar och våra sprudlande små äventyr! KONTAKT:
@Sheltieship på instagraM
ARKIV
Mars 2017
INNEHÅLL
Alla
|