Hur situationen blev för Hampe och mig var över förväntan.
Redan när jag såg Bearded collien sitta och bajsa runt hörnet mitt emot tog jag kontakt med Hampe och pratade honom lugnt igenom allting, frågade om han kunde gå fint, om han kunde snurra när han gick fot och sätta tassarna på muren bredvid en snabbis, innan hunden sett oss förstås. Hampe brukar svara tillbaka med lika mycket skall när andra hundar skäller mot honom. Det är inte mycket problem i vardagen vi har med detta, oftast kan vi gå förbi och han struntar i, men ibland blir det bara för mycket för honom om andra hundar ska skälla på honom. Då slår det över, men jag dömer inte, jag är likadan. ;)
Nåväl. Dum som jag var hade jag skinnjackan på mig, dvs inget hundgodis med ut.. Jag fick helt enkelt arbeta så gott jag kunde med rösten till Hampe vid min sida. Jag kan säga att mitt blåbär skötte sig så himla mycket över förväntan. Han bjöd på kontakt många gånger och svarade bara på skallet 3 gånger. Han gick fint och markerade tydligt att han sett hunden genom att titta på hunden och sen ge mig ögonkontakt. Stressen fanns fortfarande där, men inte alls på den nivå som den gjorde förr, han sprang inte framför mig och spände sig utan han höll sig vid min sida hela tiden. När vi gått över övergångsstället och kommit in i den mörka parken möts vi utav en Border collie, som vi knappt ser. Det blev lite utav ett överraskningsmoment för mig trots att jag stängt av musiken och kunde höra, men huvudsaken var att ingen utav oss reagerade med panik utan gick lugnt och stilla vidare, kanske såg Hampe inte ens hunden eller så var han för upptagen men att lista ut varför vi inte gick vanliga vägen i parken. ;)
Oavsett är jag otroligt glad för hur jag och Hampe har utvecklats. Det går bra nu! <3