Igår skedde ett genombrott..! Vi var på promenad med Maria och Bondi (happypapillon). Både Hampe och Hedda var med - glada som vanligt när de fick syn på våra vänner! Vi gick en sväng och Hedda var lite knäpp och måstevaraöverallt. Efter en bit frågade Maria om hon fick ta Hedda lite för att underlätta för mig som börjat få lite ont i ryggen (har midjebälte) och självklart fick hon det! Vassegooo!
I början flög Hedda runt, det skulle vallas Hampe, försöka bita matte i ben och ärmar, springas runt benen och ha sig. Ibland är det charmigt och kul när hon springer runt och leker och har sig, misstolka mig inte - jag älskar hennes energi och påhitt väldigt mycket! Ibland har matte däremot en sämre dag och då hade det ju varit skönt med en Heddlon som inte fäller matte i skogen, men det är ju hos mig bollen ligger för att det ska kunna bli så.
Maria gick med Hedda ett tag och tränade lite koppelträning, fast inte på sättet jag gjort tidigare. Färre ord, fler stannande, lugnare kroppsspråk, mindre godis, mycket tålamod och lugnare röst vid verbal belöning. Hedda gick från "HALLI HALLÅ ALLAN BALLAN SKA VI GÖRA ALLT SAMTIDIGT" till att faktiskt gå och nosa, inte häva sig framåt i kopplet så fort godisbiten vart konsumerad och inte bli frustrerad och retsam eller ljudlig. Det var så kul att se!
Jag är helt övertygad om att det är där skon har klämt. Matte har vart FÖR rolig, för tjoig och tjimmig, belönat för mycket med godis helt enkelt. Hon behöver en lugn förare som belönar lugnt med röst och har en gnutta valium i kroppen. En godisbit då och då fungerar, men hon blir så uppe i varv när godis eller leksak kommer fram hela tiden och det visade sig att en lugn, verbal belöning räcker längre än vad jag trodde för henne.
Motivationen kom till mig i raketfart och nu är den här för att stanna! Vi tog en långpromenad nu på förmiddagen där jag gjorde samma sak som igår kväll. Gissa hur många gånger hon blev frustrerad och retades med Hampe på en timme? NOLL, nada, zero. Joggare joggade förbi, jag kunde lugnt och fint sätta hundarna vid gruskanten och hon satt där, som ett litet ljus och bara var sådär fantastiskt duktig! Hampe likadant! Som en jäkla dröm. Hon blev lite frustrerad efter joggaren försvunnit och ville dra fram i kopplet igen men då stannade jag, andades och väntade. Tiden det tog för henne att komma ner på den lugna nivån igen var rekordsnabb jämfört med tidigare. Är sååååå glad över promenaden, det var rätt kul att låtsas gå på lugnande och berömma med ett lugnt "braaa" när hon valde att bryta dragandet och göra annat så kopplet blev slakt igen.
Matte måste öva på att andas och ta det lugnt helt enkelt. Godis är alltid bra att ha med på promenaden ifall vi måste köra ett akut godissök vid vissa hundmöten - men att ständigt belöna Hedda med karameller när vi går i koppel och prata mycket med henne gör att hennes aktivitetsnivå höjs och hon blir stressad. Det är helt okej när vi klickertränar, men ute på koppelpromenad har det nog blivit fel. Då går hon fot med all uppmärksamhet på mig när jag har godis uppe för att vid frikommando sen springa i full karuta framåt och börja dra. Det är ju inte så jag vill ha det, hon ska få nosa och vara hund på promenader, hon ska få njuta av alla dofter och känna sig lugn. Idag var en sån promenad och det var helt underbart för oss alla.
Hoppas ni andra fått en lika go start på veckan som vi fått! <3