Vi har ett inbokat BPH i september och tankarna går upp och ner varje dag om jag ska göra BPH eller ej med honom. Karenstiden kommer vara över och det är en chans på, ptja, völdigt länge för vår del.
Trots att han är en reserverad och osäker individ har jag ändå en stark uppfattning om att han kan göra ett BPH utan någon bestående osäkerhet. Det som gör mig osäker är inte t.ex. skramlet eller skotten, det är snarare hantering/lek med främmande person där jag inte får agera stöd. Sen är han ju smart min lilla tuss, han minns precis vilken människa som gjort vad och personen som är testledare känner varken han eller jag, vilket gör att han kommer antagligen ogilla den här personen och undra varför jag inte säger nåt, sen kommer han skälla ut oss och vara förnärmad för stunden men inte mer än så efteråt, vad jag tror.
Jag får ta mig en rejäl funderare i veckan som kommer, känner jag tvivel när det närmar sig så stryker jag oss direkt.
Imorgon är det dags för en runda till hundklubben igen, funderar på att köra ett kort lydnadspass med grabben. Han har varit fri att träna i en hel vecka nu men vi har inte riktigt gjort så mycket mer än mjukstarta lite. Han har förlorat en hel del muskler så självklart tycker jag att jag gjort rätt i att ta det lugnt. Hampe håller inte med, han vill göra allting NU NU NU, helst samtidigt. Älskade tuss!