Det känns inte längre som att det var igår det hände, det känns snarare som att det var ett år sedan. Men så kollar man att det är snarare tre månader sedan. Galet. Hampe har, vad jag har märkt, inte ändrats någonting. Han har träffat stora, svarta hundar utan att reagera nervöst eller negativt. Han har bjudit in en svart briard-tik till lek, han har bjudit in andra stora, svarta hundar till lek direkt utan att ens reflektera över vad han varit med om tidigare. Jag är förvånad och fascinerad över hur Hampe lyckas. Jag är avundsjuk för jag vill också kunna släppa allt sådär, bara bli mitt gamla glada jag igen ibland, det är lite tufft just nu. Men han måste ha vetat exakt vad som hände, han måste ha förstått missförståndet helt enkelt och fasiken vad tacksam jag är för det.
Jag vill också tacka alla igen som stöttade oss under hela vår jobbiga tid, det var verkligen guld värt och vi kände oss aldrig ensamma i detta, det ska ni veta! <3
Psykiska men efter händelsen har vi berättat om, men fysiska?
Hampe kom undan bra måste jag säga. Vi har gått till en hundfysioterapeut med honom för inte så länge sedan bara för en titt och då reagerade han lite över ryggen. Han fick massage men det var svårt att massera honom när han skulle luta sig mot matte hela tiden, tosiga sötpropp! Han ska iallafall få mer massage och sen får vi se vad vi gör! Han bär täcke på promenader när det är kallt ute både för rygg, andra muskler och för att han ibland fryser (inte jättemycket underull på honom inte) och vi tränar inte "jobbiga" fysiska grejer just nu. :) Vi ska försöka fokusera på lite enkel trickträning bara där han inte behöver anstränga sig så värst. Tips på enkla saker att träna mottages tacksamt! :D