Det är många gånger jag upplever att jag har svårt att komma överens med vissa hundmänniskor. Många gånger tycker jag att de har ett bra synsätt på hundträning och hundhälsa men kanske inte riktigt följer det de tycker, utan tar den snabbaste vägen för att de inte orkar eller är osäkra egentligen. Kanske vänder de kappan efter vinden och gör det som alla andra gör på det träningstillfället, använder deras metoder för att de inte ska titta snett på en.
Ibland stöter jag däremot på människor, som anser att många hundar är okontrollbara och bör förvandlas till maskiner som inte visar känslor eller åsikter. Som inte gör någonting. Så är iallafall min uppfattning efter en kanske utdragen diskussion jag hade med några hundmänniskor på facebook idag.
En vän på facebook lade upp en video på två hundar som inte kommer överens (schäfrar, hanar, om det är intressant), eller ja, hund 1 säger till hund 2, hund 2 lägger sig ner och skäller lite. Ägaren är rädd att hund 2 kanske en dag får för sig att svara istället för att lägga sig, vilket jag förstår helt och hållet. Jag hade personligen inte orkat med både oron och stressen som finns när två hundar inte kommer överens i hemmet.
Hursomhelst. Det kom först upp en kommentar om att "hundar som är penisbärare inte kan bo och umgås tillsammans utan att det blir bråk. En "bra" hane ska alltså svara upp och en "bra tik" skall också svara upp om de hamnar i en konflikt med en annan hund (OBS! såhär tolkade jag det). Det är tydligen en kunskap som ingår i all hundkunskap att det är så. Människor som tycker annat vet inte vad de pratar om och de bör inte trådskaparen bry sig om."
Jag vet inte ens vad jag ska svara på detta. Hampe och Ivanhoe är, tillsammans med så många andra hundar, två levande bevis på att två okastrerade hanhundar kan umgås. Vem som helst som ser dessa två INDIVIDER ihop förstår att de har verkligen en ömsesidig respekt för varandra.
Sen tror jag, självklart, att alla hundar är olika. Vissa hundar går inte ihop med andra, precis som att vissa hundar gillar smak av viltkött och andra inte. Jag tror vi alla känner någon människa som vi inte kommer överens med, hur svårt är det att tänka att hundar också har känsla för kemi?
Några kommentarer senare skriver någon att trådskaparen borde "styra upp skiten. In med kängan i röven på bägge nu när du fortfarande har chansen. Noll tolerans på åsikter."
Vi kan kalla denna personen för Y, hen dyker nämligen upp rätt mycket i diskussionen.
MEN ALLTSÅ. Jag kan inte låta bli att reagera här. Vadå noll tolerans på åsikter!? Vadå kängan i röven på bägge!? Ordagrann som jag är, tolkade jag hela kängan i röven på hunden rent bildligt talat.. Så jag slängde in en kommentar jag också, om att hundar är individer och att föreslå fysisk korrigering i form utav sparkar är helt befängt. Det visade sig senare att det var och är bara "a figure of speak" när en pratar om kängan i röven. Exakt vad det betyder vet jag inte, jag ogillar sånt, antagligen tack vare att jag är autistisk till viss del och inte förstår vissa ordvitsar osv.
Tillbaka till ämnet. Jag lade till en sarkastisk kommentar i slutet på mitt inlägg om att det vore ju "såå mycket bättre att korrigera bort hundens möjlighet att uttrycka känslor - så att de istället går direkt på varandra utan förvarning."
Sedan tipsade jag ägaren till hundarna om att försöka hitta en vettig hundinstruktör att diskutera problemet med.
Det slutar inte här, nej nej. Hundmänniskor i all ära. ;)
Y fortsätter att skriva att ägaren ska ta tag i situationen (jag kan hålla med om att hundarna inte bör lösa den själv, MEN det är skillnad på att ta tag i situationen och TA TAG I SITUATIONEN) och styra upp sin högdriftiga hund. Är hundarna "så pass" så ska båda hundarna veta att de inte är mer värda än små löss och det är deras plats i livet..
Där blev jag mörkrädd. Hur kan en vilja tillintetgöra sin hund, sin (förhoppningsvis) vän i livet, på det sättet!? Hur kan en vela ta bort tryggheten av att kunna visa känslor och åsikter som hund, när det är deras sätt att kommunicera med oss och varandra?
Genom att min hund visar vad han känner så VET jag ju om det och kan t.ex. senare fundera, reflektera och planera upp hur vi ska träna på problemet som han anser är jobbigt. Numera känner han inte lika mycket att han måste ta hand om jobbiga situationer helt själv, han vet att jag kommer till undsättning och han behöver inte längre göra utfall eller morra på andra hundar om jag uppmuntrar honom att vara med mig istället, eller helt enkelt för bort hunden som inte förstår att han vill ha personligt space/tar ur honom ur situationen. Det beror på hur läget ser ut vad vi väljer att göra. Inte alla gånger vi lyckas men det går framåt och är en lång process som kräver sin dos tålamod.
Hursomhelst. Jag tror att förhindrandet utav hundens möjlighet att kunna uttrycka känsla och åsikt skapar mycket stress och kan bygga upp negativa känslor hos hunden. Kanske inte hos alla, men hos många. Att dessutom tvinga på hunden att vara passiv i ett läge där den mår dåligt och vill agera... det är för mig en riktigt hemsk och egoistisk sak att göra (och är det verkligen en rolig, glad hund om den bara står stilla som en robot och inte vågar göra nåt?).
Jag blev nyfiken på dessa personers åsikter. Vad menar de exakt att ägaren till hundarna ska göra i dessa situationer? Hur skall hen "sätta ner foten"? Säga till hurdå?
Jag ställde dessa frågor på ett vänligt sätt, smiley och sådär. Det är ju lätt att bli misstolkad på nätet nämligen.
En person svarar och jag citerar: "Det som krävs för situationen, allt ifrån en harkling till fysiskt ta tag i hunden och tala om att nu jävlar räcker det!" - två likes.
Är det skillnad på att slå sin hund och att ta tag i den? Vad är den egentliga skillnaden? Är det en stor skillnad på smärtan på de olika sätten? Tycker hunden att det är någon skillnad? Önskar jag orkade ägna en tanke över det också nu.. Men jag tror inte att hunden ser någon skillnad på om jag tar tag i hans öra och skriker på honom än om jag slår till honom på huvudet med samma kraft och skriker på honom. Smärta som smärta, eller? Slut på reflektion. Fokusera på ämnet.
Y fortsätter med sina åsikter, hen ger mig lite material (alltså bjuder på sina åsikter) så jag kan försöka förstå hur hen tänker. Det beror tydligen på situationen om hundar behöver tas handgripligen eller med socialt tryck. I det här läget, med dessa hundar, tror Y att föraren bör plocka ner båda djuren på jorden (här hade jag behövt en specificering), styra upp varenda lilla interaktion dem emellan och helt enkelt via styrning, social press och konsekvens pränta in i dem att de inte har några åsikter.
För mig låter social press väldigt negativt, men jag struntar i att skriva det och ifrågasätter istället genom att fråga varför hundarna inte får ha några åsikter.
Jag citerar Y: "För att dom har inte rätt till att ha en åsikt för att på filmen ser du vad som händer när högdriftiga hundar tillåts att tro sig ha rätt till att ha en åsikt." - tre likes.
Scrollar upp med musen. Tittar på klippet igen. Reflekterar. Nej, jag förstår inte vad hen menar. En kan ju använda dessa åsikter till sin fördel. Exempelvis utnyttja informationen hunden ger dig till att hjälpa er relation och träning med saker som hunden finnes obehagliga.
Jag svarade, och jag citerar här: "Men en hund måste väl få visa med signaler om någonting är fel eller känns fel? Tänker på måendet hos hunden, att tvingas behålla allting för sig själv.
Jag tycker hundar har rätt till åsikter men att det går att visa dem med positiv träning att det är okej att visa känslor och åsikter men att matte tar över åt hunden när hunden inte klarar av vissa situationer." - två likes.
Härefter blir jag anklagad att jag förmänskligar hundar av en person vi kan kalla P. P säger att det är tack vare att en förmänskligar hundar som gör att det blir bråk mellan hundar. Folk håller med. Wait, va?
Jag frågar på vilket sätt jag förmänskligar och passar på att berätta om min erfarenheter med Hampe och hur vi har arbetat ihop med positiv förstärkning och just att jag belönar honom mycket. Jag skriver än en gång att jag tycker bråk mellan hundar ska förebyggas, en ska enligt mig avleda hundarna när en ser tecken på att bråk kan uppkomma. Det är inte aktuellt enligt mig att låta hundar lösa alla problem själva.
Y svarar: "Nej. Det är tyvärr långt mer kapabla hundar med långt mer eget initiativ förmåga och allvarspaket det handlar om. Man kan inte föra alla typer av hundar som en pudel."
Okej. Jag har nyss pratat om individtänket i tråden!? Mer initiativ förmåga än ___? Och varför jämföra med en pudel!? Nåväl. Jag förklarade att jag drog upp mina erfarenheter med min hund eftersom att många andra gjort det i tråden och det är ju faktiskt någonting många gör - det är egna erfarenheter med sin hund.
En till person kommenterar, ny person till tråden.
Hen påpekar att jag borde låna hennes hundar, hon förklarar på ett sarkastiskt sett att det hade minsann inte gått att belöna deras åsikter. - 3 likes.
Jag avböjer förslaget och säger att jag är inte intresserad utav att låna någon annans hundar för att de ska försöka visa på ett nedvärderande sätt att jag inte "fixar" det. Jag förtydligar också att jag menade att en ska belöna när hunden gör RÄTT, dvs skiter i att hoppa på en annan hund och väljer att umgås med matte istället eller göra annat. Om ingen hade förstått det redan....
P kommenterar sedan att hen undrar vart den allmänna uppfostran av hund tagit vägen i hundvärlden. Hen säger att vi kan puttinutta med hundarna och agera psykologer medan hundarna biter ihjäl varandra. OJ VAD ROLIG DU VAR NU, P.
Jag börjar inse att människor som dessa går inte riktigt att förklara för. Gång på gång förklarade jag ju tanken med avledning och belöning av rätt beteende, men det går inte in. Visst, jag har ju svårt att förstå de också, men jag använde iallafall en god ton, tills nu.
Jag svarade: "Det kallas för utveckling, ny kunskap, ny forskning. 70-talet finns inte längre, du vet. Vi behöver inte längre skrika och slå på våra hundar för att de ska vara duktiga.
Du verkar inte förstå heller. Har sagt flera gånger att 1) hade inte låtit hundarna lösa det själva och 2) jag avleder om jag ser tecken på bråk.
Suck.
Förstår att alla tränar olika och har sina erfarenheter och åsikter, men ville dela med mig utav MIN åsikt, MINA erfarenheter, som tydligen inte betyder någonting för att jag inte har en schäfer eller någon brukshund i kopplet.
Tråkigt med så trångsynta människor.
Nu ska jag gå och puttinutta min hund, kanske kasta lite köttbullar på honom. ;) Skämt åsido, vi har en bra relation och är lyckliga tillsammans och det är det som betyder mest för oss. Peace!"
Ja, efter detta började P tala om ledarskap och jag gjorde det klart för alla att jag är klar med diskussionen. Vi får agree to disagree helt enkelt. Jag har ingen ledarsyn och kommer heller aldrig att skaffa.
Min hund får ha åsikter och känslor, annars vore livet rätt jävla tråkigt anser jag.
Stjärna till er som orkat läsa och en extra till er som vill kommentera! :) Ta hand om er och era fyrbenta, frivillig kram!
Be a snackleader - not a packleader!