Eftersom jag gissade att fler borde upplevt samma problem skrev jag i en hundgrupp på facebook där jag smått ifrågasatte shaping till _alla_ hundar - alltså att det kanske inte är någonting som alla kan syssla med tillsammans med sina hundar. Antagligen skrev jag det för att jag inte ville känna mig ensam, misslyckad eller så ville jag ha någon som kunde relatera och kanske genom det komma fram till problemet. Till min förvåning blev jag i stort sett halshuggen i tråden, "för klicker är minsann den renaste form av kommunikation med sin hund" och jag var dum som ifrågasatte. Jag förklarade att jag menade mest att en kanske ska rekommendera böcker och kurser till de som är sugna att prova på shaping istället för att säga "go for it - köp bara en klicker och ni är good to go!" iom att det hänger mycket på ägaren. Det kunde alla förstå och hålla med om. Det kändes inte jättekul att bli bemött på det sättet så fort en ifrågasatte lite och rörde om i grytan men det var en intressant diskussion ändå. Jag står än idag kvar vid att vissa hundar kan det bli för mycket för - men att det beror på ägaren och inte hunden i sig (någonting jag försökte förklara flera gånger i tråden). Känslan och relationen till shaping var inte så tjusig efteråt, jag begravde mina klickers längst ner bland mina hundsaker och struntade i det istället.
När häxan Hedda flyttade in och vi lärt känna varandra fick jag som tips att klicka in henne och på så vis sen också shejpa fram ett trick till läxan vi hade i valpkursen. Jag nämnde att Hampe blev stressad (jag ville inte göra samma misstag med Hedda), så jag fick råd och... Jag är fortfarande chockad. Hedda är jätterolig att shejpa, hon erbjuder beteenden och vi har under de tre senaste korta passen fått in "ligg" bättre, hon har erbjudit att nudda saker (då verkligen på många olika saker, hon testar sig fram mycket) och idag erbjöd hon backa bara sådär! Vi har alltså shejpat fram ett beteende och moment som jag alltid suttit och klurat på hur tusan jag ska lära in på ett reko vis. Backa är ju perfekt att ha om en ska fota till exempel. ;)
Men detta är däremot inte varför jag är så chockad, det är faktiskt över Hampe. Jag vet inte om det är för att Hedda bor här och det blir lite mer "åååh, mattes uppmärksamhet för mig schääälv" eller om det är att jag fått råd, kanske är det en kombination av båda. Hampe fick sig ett pass för jag ville se om det kunde gå att shejpa honom nu och visst tusan gick det! Inga skall, ingen frustration och hjärnan gick igång. På två pass har Hampe och jag tillsammans lyckats göra "buga" säkrare och han känner ingen press på vad han förväntas göra, tvärt om! Han erbjuder beteenden och stirrar inte bara på mig med frustrerande ögon. Verkligen tusen tack till Sandra som gav ett sånt bra råd, guld värt! Det ska bli så svindlande roligt att shejpa mer nu.