Katten Lurifax
Lurifax, aka LuLu.
Luras var tydligen någonting han var bra på - då han "var" hona de fem första månaderna av hans liv. Då han var hona kallades han för Luna, någonting som många fortfarande kallar honom. Jag själv kallar honom däremot för LuLu då detta även var ett litet smeknamn jag hade på honom när han hette Luna. Han är reggad i SVERAK som Lurifax.
Mamma: Kerstin, Huskatt, Sköldpaddsfärgad, korthårig
Pappa: Okänd
Syskon: Nisse, Svart med vita tecken, korthårig.
Min dåvarande pojkvän Martin såg denna missen först när LuLu var helt ovetandes om hur världen såg ut. Han var inte mer än två veckor gammal och redan då visste Martin att denna lilla fluffboll skulle han en dag ha. En eftermiddag kom Martin hem från ett besök hos sin far (som hade kattungarna hemma) och sade: "Hej älskling! Nu har jag tingat en katt åt oss!"
- Jaha.. jasså? tänkte jag. Nu har han hittat första bästa och inte tänkt efter ordentligt. Men mot oddsen så hade Martin just valt en väldigt speciell liten pojke (som vi då trodde var flicka) som faktiskt skulle förändra min syn på just katter. Jag har alltid sagt att jag är nog ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska rakt igenom. De orden skulle jag få äta upp på grund utav LuLu.
När jag såg bilder på honom och när jag fick träffa honom för första gången så blev jag lite lätt kär i honom. Hans ljusa päls och tuffa attityd var någonting alldeles extra. LuLu har helt och hållet fått upp mina ögon för detta underbara djur. Nu får jag allt kalla mig själv för både hund- och katt-människa.
Lurifax är född i månaden mars år 2011 och han är mycket social! Följer med en när man ska duscha och ska ligga och sova med en i sängen, det är någonting jag gillar och uppskattar mycket. Däremot är LuLu en riktig babbelman! Prat prat prat, hela dagarna långa, men det är så charmigt så, till man når den punkt då man bara vill att det ska vara tyst. ;) Efter många om och men bestämdes det att han skulle flytta hem till min mamma (innan jag skaffade Hampe), som bor i hus, då de ville pröva på att ha katt, men ej kattunge. Samt att jag ville att han skulle få vara utekatt, det passar honom mycket bättre. Så vi åkte hem med LuLu till min mammas hus i Växjö och där fick han bo som innekatt i två veckor innan han kastrerades. Sedan var det dags att börja upptäcka! Nu är LuLu en mycket lycklig utekatt, men fortfarande lika gosig och underbar som innan! Min lillasyster Ella kan bära honom hur lätt som helst och han liknar en Ragdoll på sättet. :)
Luras var tydligen någonting han var bra på - då han "var" hona de fem första månaderna av hans liv. Då han var hona kallades han för Luna, någonting som många fortfarande kallar honom. Jag själv kallar honom däremot för LuLu då detta även var ett litet smeknamn jag hade på honom när han hette Luna. Han är reggad i SVERAK som Lurifax.
Mamma: Kerstin, Huskatt, Sköldpaddsfärgad, korthårig
Pappa: Okänd
Syskon: Nisse, Svart med vita tecken, korthårig.
Min dåvarande pojkvän Martin såg denna missen först när LuLu var helt ovetandes om hur världen såg ut. Han var inte mer än två veckor gammal och redan då visste Martin att denna lilla fluffboll skulle han en dag ha. En eftermiddag kom Martin hem från ett besök hos sin far (som hade kattungarna hemma) och sade: "Hej älskling! Nu har jag tingat en katt åt oss!"
- Jaha.. jasså? tänkte jag. Nu har han hittat första bästa och inte tänkt efter ordentligt. Men mot oddsen så hade Martin just valt en väldigt speciell liten pojke (som vi då trodde var flicka) som faktiskt skulle förändra min syn på just katter. Jag har alltid sagt att jag är nog ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska rakt igenom. De orden skulle jag få äta upp på grund utav LuLu.
När jag såg bilder på honom och när jag fick träffa honom för första gången så blev jag lite lätt kär i honom. Hans ljusa päls och tuffa attityd var någonting alldeles extra. LuLu har helt och hållet fått upp mina ögon för detta underbara djur. Nu får jag allt kalla mig själv för både hund- och katt-människa.
Lurifax är född i månaden mars år 2011 och han är mycket social! Följer med en när man ska duscha och ska ligga och sova med en i sängen, det är någonting jag gillar och uppskattar mycket. Däremot är LuLu en riktig babbelman! Prat prat prat, hela dagarna långa, men det är så charmigt så, till man når den punkt då man bara vill att det ska vara tyst. ;) Efter många om och men bestämdes det att han skulle flytta hem till min mamma (innan jag skaffade Hampe), som bor i hus, då de ville pröva på att ha katt, men ej kattunge. Samt att jag ville att han skulle få vara utekatt, det passar honom mycket bättre. Så vi åkte hem med LuLu till min mammas hus i Växjö och där fick han bo som innekatt i två veckor innan han kastrerades. Sedan var det dags att börja upptäcka! Nu är LuLu en mycket lycklig utekatt, men fortfarande lika gosig och underbar som innan! Min lillasyster Ella kan bära honom hur lätt som helst och han liknar en Ragdoll på sättet. :)