Från första dagen jag fick hem Hampe som valp matvägrade han vid nästan alla måltider. Han vägde hälften så mycket som sina syskon och jag var rädd att han nästan skulle tyna bort pga sin dåliga vikt. Han blev alltid nedstämd vid matdags och ledsen på nåt vis. I flera månader höll jag på med olika metoder för att få honom att äta torrfoder. Äggula i maten, lägga i "konstiga" saker, blötlägga, ge i toarullar, sprida ut på gräsmatta/lakan, ändra hur ofta/sällan jag gav mat, ta bort skålen direkt vid vägrande, låta honom gå på fri tillgång, byta foder m.m. Men ingenting fungerade. Jag visste inte ens att färskfoder fanns på den tiden och jag var otroligt förvirrad då det var min första hund någonsin.
I juni 2012 när min tuss var 5 månader fick han för första gången äta färskfoder då jag fått gratisprover. Det var som att en helt ny värld öppnades för honom. Han åt med glädje, slickade tallriken ren och ville bara ha mer och mer! Han ökade i vikt, pälsen började växa på sig, humöret på honom ändrades totalt och han blev en lyckligare hund rent allmänt.
Maj 2013 började jag barfa Hampe, med mycket fint resultat! Pälsen är supermysig, hullet är ÄNTLIGEN som det ska vara och min hund äter med glädje och har en finare relation till mat! Jag behöver inte längre oroa mig för hans vikt, för idag ligger han på normal vikt. Lite muskler som saknas bara (men det tar vi lugnt i vår takt pga att han blev påhoppad av en stor hund för några månader sedan).
Jag tvekar inte på att färskfoder och BARF räddade min hunds hälsa, sen att det har blivit roligt och intressant att utfodra sin hund är inte helt fel det heller! :)