Någonting härligt som hände bara två dagar efter blogginlägget (som för övrigt går att läsa här) var att Hedda satte sig i sitt eget bajs (nej, det var inte just det som var härligt, det var motsatsen till härligt fyi), jag var tvungen att gå sista lilla biten hem med henne i famnen för att hon ville bara tvätta av bajset själv när hon gick.. inte bra att få bajs in i fiffi tänkte jag så hon fick åka famnen och kladda ner mattes jacka med bajs istället. Mmm så mysigt, men vad gör en inte för de små. ;)
På vägen möter jag en äldre person med två shih tzu-liknande hundar. Denna lilla gamling utbrister "Nämen, är hunden okej, har det hänt någonting!?" och jag berättar fnissande vad som hänt. Hen fortsätter vår pratstund med att berätta att hen minsann brukar bära sina hundar ibland och att det är väl klart en bär en hund som behöver det. Snacka om förvånad jag blev! Vi pratade lite till (främst om gamlingens hundar) och sen tackade jag för pratstunden och gick hem. Men denna lilla gamling, så himla söt som frågade om vi var okej. Där snackar vi trevligt möte. ;)
Andra saker som händer, ja det är ju dessa valptänder, mjölktänder, löständer.. ni hajar grejen. Hedda har nämligen två tänder som inte lossnar. Efter att ha pratat med två veterinärer och gått från att ha en tid den 19 juli har vi äntligen landat på att få en tid direkt imorgon kl 8. Jag vill verkligen inte vänta med att få en bedömning om de måste dras eller inte när hon fyller 6 månader om 11 dagar (!), så det känns oerhört skönt att ha tid redan imorgon och få det åtgärdat. Hedda kampar, äter och leker som vanligt men hon är inte den som säger till heller.
Någon mer som tagit bort mjölkbissingarna på sin valp? Erfarenhet, kostnad och annan info mottages tacksamt för att stilla mattehjärtat något. <3