Det känns overkligt att det snart är vår tur igen, att Hampe ska få ett litet syskon och vi en till familjemedlem. Så länge vi väntat och längtat! I början på våren flyttar förhoppningsvis en till fyrbent tuss in, om kemin och resten stämmer förstås. Skulle det utebli skadar det inte att vänta ytterligare eftersom väntan redan varit så lång.
Kan inte riktigt förstå att för snart fyra år sedan hämtade jag Hampe, också i början på våren. Historien upprepar sig smått och det känns både spännande och läskigt på samma gång. Planering är A och O för mig. Jag har hittat valpkurs vi kan gå med valpis, börjat planera vad valpen kanske ska få äta, köpt koppel och sele, köpt en egen fäll och filt till den lilla. Det finns några saker kvar att införskaffa såsom leksaker, godis, ev. regntäcke m.m och så maten då förstås, men det får bli längre fram.
Några har frågat mig vad "planen med nästa hund är", dvs vad jag antar betyder vad vi ska göra/träna/tävla i osv. Jag förstår att en del är nyfikna och frågar, dels eftersom jag och Hampe mest testat på olika hundsporter och inte tävlat i någon utav dem (där det finns goda orsaker till varför det blivit som det blivit), men också för att jag glatt pratat om hur fantastiskt det vore att få utbildas som ekipage med nästa hund till någonting inom de vårdhundsutbildningar som finns.
Först och främst tror jag det kan vara dumt att köpa en hund till ett specifikt ändamål - om det inte är t.ex en färdigutbildad hund som personen i fråga är i behov utav (men det är en annan diskussion). Många pratar om att vi gör hunden till vad vi vill, jag vet också ett flertal hundförare som inte accepterar att en hund kanske inte tycker om t.ex lydnad eller agility, utan de menar att de kan träna hunden att tycka om sporten de själva vill utöva, för de är kunniga hundförare och en hund går att forma till 100% med rätt förare. Kan kan du kanske, men är det rätt att göra så?
Hmm. För mig ringer det en varningsklocka här. Vi manipulerar våra hundar otroligt mycket som det redan är. Vi formar hundars beteenden, släcker beteenden och hundar skall oftast anpassa sig till oss människor _hela tiden_. Lyssnar vi tillräckligt mycket på våra hundar? Jamena, vi manipulerar med olika träningsmetoder för att få fram vad vi anser att vi vill ha eller inte.
En viktig sak att poängtera här är också att hundar är djur - inga maskiner eller canvastavlor vi kan måla _exakt_ som vi vill. Det finns ingen perfekt hund och jag tror inte att vi kan skapa en perfekt hund heller när först och främst bara definitionen utav ordet perfekt har olika kriterier och värderingar från person till person.
När vi får hem en valp tror jag inte att canvasen är helt vit som några vill påstå. Jag tror absolut inte att det är ett "färdigt konstverk" heller - men vissa linjer har redan målats via genetik och miljöpåverkan från valpens första 8 veckor hos uppfödaren. Vissa linjer går att sudda ut eller fylla i skarpare i olika grader beroende på ägarens intressen och kompetens förstås, men vissa små linjer är helt enkelt ritade med en vattenfast, om än tunn markeringspenna. Det är där jag sedan anser att det är upp till ägaren att måla vidare.
Däremot vill jag påstå att genetiken har mindre betydelse än vad de "på andra sidan" myntet ibland då vill påstå. Att det skulle vara 50/50 med genetik vs miljö/ägarpåverkan tror jag inte på, jag vill minnas att Per Jensen har nämnt 20% genetik och 80% miljö/ägarpåverkan. Det låter mer rimligt i mina öron.
Skulle genetik inte alls ha med våra hundar att göra känns det lagom märkligt att dessa människor som påstår 0% genetik och 100% miljö/ägare ändå forskar mycket i linjer och lusläser stamtavlor för att hitta en så mentalt bra individ som möjligt. Då skulle väl, teoretiskt sätt, en hund med mentaltester eller beskrivningar ha samma status som en hund utan tester eller beskrivningar i dessa människors ögon, eller att det helt enkelt inte spelar någon roll för en ägare formar sin hund till 100% - men det gör dem sällan. Nu pratar jag inte om genetik som påverkar hundars fysik kan jag tillägga för att undvika missförstånd här.
Samtidigt tror jag att många av dessa människor menar på att en ägare kan forma sin hund till 100% men genetiken hos individen avgör hur pass mycket ägaren kommer få jobba på att forma och hur svårt eller enkelt det kommer att bli. Tanken förstår jag, men inte så troligt att det alltid går. Vissa beteenden som vi finner problematiska eller inte önskvärda som är medfödda tror jag en snarare får hitta strategier för att kunna hantera eller att en kan förändra dem till viss del, snarare än att det alltid går att förändra helt till 100% hos alla individer.
Det här om att förändra en hund till förarens egna intressen utan några tankar om hundens personliga intressen (nu pratar jag om fall där förare väljer att fortsätta träna lydnad med en hund som visar att det är inte kul, oavsett motivering). Jag tror inte jag skulle prägla om min hund, av ren respekt för mitt djur och dessutom för att jag själv anser att hundar är individer och kan tycka om olika aktiviteter precis som jag och det är utifrån det jag sedan kan börja prägla och välja vad jag vill betinga eller släcka. En kan också se det ur ett lathets-perspektiv. Att föraren accepterar istället för att lägga manken till och träna, träna, träna. Handlar väl mest om värderingar, engagemang osv. Om jag som ägare kan tycka agility är lika kul som lydnad och vill slippa traggla med lydnaden och orsakerna till varför hunden inte finner det roligt så är kanske den vägen behagligare (och smartare för oerfarna förare) att ta för att undvika frustration och risken att förvärra situationen om jag inte erhåller eller kan införskaffa den kompetens som krävs.
Det går att prägla/manipulera en individ till att tycka om någonting, speciellt om det sker i ett tidigt stadie i individens liv och då blir sällan individen medvetet lidande heller enligt min uppfattning. Även om det går att förändra eller "bestämma" vad en individ kommer att utvecklas till i stor mån faller det ändå tillbaka på frågan om etik och moral, kunskap och möjligheter att genomföra det som eftertraktas.
Jag kanske ska svara på frågan om valpens framtida aktiviteter också. Svaret är så enkelt som att vi får se vad det blir för aktiviteter och planer. Ingenting är hugget i sten, även om jag själv vill syssla med lydnad, rallylydnad och eventuellt utbilda oss till något slags vårdhundsekipage. :) Spåra kommer vi göra som berikning, är det superduperkuuul går det förstås att utveckla. Jag tror min inställning till vad som är kul och inte kommer lysa igenom hos valpen också.