Visst reagerar många människor när en hundägare tar hem hund nummer X "för tidigt"?
Jag har fått frågan "När tycker du det är okej att skaffa hund nr 2?", "Hur gammal ska min första hund vara när jag tar hem min andra hund?"
Varför ska hunden vara en viss ålder? Är det verkligen smart att generalisera hundar på det viset - att alla hundar är redo för detta när de är t.ex. tre år gamla?
Individtänk! Är MIN hund "klar nog"/redo för hund nr 2, har JAG egentid åt båda (om det behövs)?
Det är viktigt att granska sig själv och sin hund tycker jag. Extra gött är det ju om en kan låna en hund till under en tid och känna efter. Någonting jag själv har gjort flera gånger.
Även om en själv känner sig redo är det ofta negativa kommentarer som kommer från både bekanta och nära personer när en börjar prata om att skaffa en hund till. Är det avundsjuka eller vad handlar det om, egentligen?
Jag är väldigt nyfiken på hur folk hade tänkt om mig, vad de hade sagt till mig och hur det hade behandlat mig om jag tagit beslutet att ta hem valp nr 2 när jag bara 3 månader tidigare hade tagit hem min första hund någonsin. Antagligen hade jag blivit sågad och uppslukad levande av många.
På gott och ont var jag väldigt lättpåverkad av andras åsikter på den tiden, jag brydde mig otroligt mycket om vad andra tyckte om mina val i livet (vilket är konstigt kan jag tycka idag). Jag tror absolut att det avgjorde mycket utav mitt beslut den dagen. Ett stort NEJ blinkande över valpen och jag åkte tillsammans med Erika och hennes familj hem ifrån uppfödaren och det var inte mer med det. Jag intalade mig själv att det var absolut bästa valet, både för Hampe och mig. "Och vad tusan skulle folk säga om jag köpte en blandras också, on top of that?". Men det är ju en annan diskussion.
Ibland kan jag fortfarande vara kluven ang. denna valp. Vad hade hänt om jag hade tagit henne? Vilka hundvänner hade jag haft kvar? Hade Hampe kanske varit mer vuxen i sig själv och mindre avundsjuk på hundar som hälsar/tränar/leker med HANS matte? Hade de kommit överens eller inte? Hade Hampe varit mer peppad i träning, eller helt ointresserad och lekt Ferdinand istället? Hade han ätit bättre som valp pga konkurrens och fått i sig den näring han behövde när han växte - och i sin tur sluppit den tråkiga relationen han hade till mat som valp och unghund? (Hade det varit rätt att uppnå det genom konkurrens?) Hade jag som matte brytt mig mer eller mindre om socialisering med andra hundar eller hade jag känt att det dög med de två individer som fanns i hemmet? Frågorna är många!
Tidigt år 2014 kom tanken om hund nummer två upp igen. För att vara mig hade jag en bred syn på vad nästa hund kunde tänkas bli (jag brukar annars vara petig med detaljer i stora beslut). Både ålder och ras var inte så strängt bestämt. Kollade däremot mycket på mindre raser, mellan 7mån-4 års ålder, kollade även Hundstallet några gånger. Hittade några intressanta hundar som kunde passat men det var inga utav de som blev av utav olika anledningar. Det kändes inte rätt för antingen mig eller andra ägaren/säljaren.
Efter ett långt tag har jag gått från flera raser till att till slut komma fram till att det är just shetland sheepdog jag vill ha igen, tanken på valp istället har också växt. Mer pengar till valp istället har börjat läggas undan och det känns som att jag gör rätt val här, även om jag inte är helt osäker på att rätt vuxen/unghund kan dyka upp när jag minst anar det också!
Är Hampe redo för hund nummer två, då?
Jag själv tycker att H är redo och jag bara vet att det kommer gå bra med valp ihop med honom.
Hampe kan ogilla stora, otympliga valpar som ska gå PÅ honom när han ligger och vilar/sover, vilket är helt förståeligt och okej. Jag hade då inte velat ha småbarn som hoppar och drar mig i håret när jag sover. ;) Där får jag helt enkelt vara beredd med valp och avleda den när H vill vara ifred. Sedan är inte sheltievalpar så stora heller och det tror jag H kommer tycka är tryggt. Jag upplever att han brukar ha en mer bekväm och positivare inställning till just shelties om jag jämför med andra raser. Hur det blir just i hemmet får vi strax se då vi ska börja vara valpvakter åt en sheltievalp (tik) några dagar i veckan, om några veckor! Det ska bli givande och mycket roligt! Valpgos är ju någonting utav det bästa som finns också för den delen. ;)