Vi satt mest och tittade på de andra, fikade och körde tunneln (som vanligt) men även balansbommen (tror jag den heter?).
Det gick jättebra, däremot ville han ju gärna titta på de andra hundarna och lixom, hålla koll på alla andra förutom mig, haha. Så jäkla synd för vi skulle kunna ha så kul tillsammans!
Nervositeten byggs sakta men säkert upp inom mig.. Tänk om Hampe inte är redo? Tänk om han inte kommer lyssna på mig på agilitykursen om 3 veckor? Tänk om det slutar upp med att jag inte vill gå mer, att jag ger upp?
Mycket av detta gör att jag bara vill lägga ner hunderiet just nu. Inte snacka hund öht och be husse ta hand om allt som har med Hampes träning att göra. Men så kan jag inte göra, vi _måste_ kämpa med detta. En dag vill jag kunna göra en lätt agilitybana med Hampe - trots andra hundar i närheten. Jag vet, att hade vi varit ensamma hade han varit såå mycket duktigare! Jag har ju sett tydlig framgång bara genom en gång, hoppas verkligen till tusen att han fortsätter utvecklas såhär bra!
Nytt mål 2013: Få bort det oönskade "jag måste hålla koll på alla hundar i min närhet istället för att lyssna på matte"-beteendet.