Av någon anledning kan en del människor ifrågasätta kring hur mycket/lite Hampe syns, hur han har det tillsammans med Hedda och vad han får göra för nåt sedan hon blev en i familjen. De försöker göra det på ett diskret vis, men det är så övertydligt att jag ibland (läs: ofta) blir irriterad som tusan på det och det är väl mest den anledningen till att jag skriver detta inlägg.
Jag tror det händer ofta att andra ifrågasätter när en person skaffar hund nummer två. Vissa uttrycker tvivel om att "den första hunden" kan hamna i skymundan och "att det är ytterst viktigt att första hunden inte känner sig åsidosatt eller ersatt". Jag håller absolut med att Hampe inte ska känna sig utanför, åsidosatt etc - men faktiskt så hamnar han i skymundan ibland, det är ingenting jag tänker sitta och ljuga om. Så är det bara när en skaffar valp. Sanningen är den att jag _måste_ lägga tid på Hedda, hon är en valp och behöver samma uppmärksamhet som Hampe behövde när han var valp. Valpkurs, vardagslydnad, bygga relation, fota bilder att kunna se tillbaka på i framtiden över hur hon såg ut som valp (ja, det är megaviktigt, jag är en nostalgisk typ).
De måste dela på tiden, för jag kan inte dela på mig. Som tur är är vi ju två stycken tvåbenta vilket underlättar en hel del. Inte för att Hampe klagar direkt heller, han gillar verkligen Hedda och han får ut så mycket av att ha henne i familjen.
Jag har hört att andra människor uttrycker sig ibland om att de tycker valpägares flöden på instagram och facebook bara består utav bilder på "den nya hunden"/valpen. Jag själv kunde också vara dömande innan Hedda kom, varför sätter många sina andra hundar åt sidan och slutar posta saker om dem utan de postar bara bilder på nya hunden eller nya valpen, "älskar dem inte första hunden längre???"
Vi är så jäkla bra på att döma andra på nätet, ständigt. Gissningsvis handlar det kanske om avundsjuka, bekräftelse ("jag är minsann bättre än hen") osv, men vad tjänar en egentligen på det?
Blir en verkligen längre genom att hugga av huvudet utav andra? ;)
Bara för att det inte syns en bild på Hampe eller finns en text om honom på sociala medier varje dag när vi är ute i skogen själva (alltså utan Hedda) och promenerar så behöver inte det betyda att det inte sker. Hampe får alltid en promenad ensam om dagen (antingen med mig eller husse Viktor), detta eftersom vi går ut med valp så ofta och ger henne mycket uppmärksamhet, tid osv.
Min tid med Hampe i skogen är så himla skön och avslappnande, jag lägger ofta undan den där jäkla telefonen, jag behöver inte fokusera på en valp som inte kan ha alla fyra tassarna på marken och jag kan faktiskt bara umgås, leka och ibland träna med Hampe. Det finns ingenting att dokumentera alltid och det är dels väldigt skönt men också så jädra okej som det kan bli. <3
... och glöm inte, det går att älska fler individer. <3