Bortsett från namnförvirringen vi känner kan jag meddela att valpen känner sig redan hemmastadd sedan några dagar tillbaka och jäklar vilken energi hon har! Hon fnattar runt, kampar med leksaker (och fingrar om hon får tag på dessa), gör lekinviter och har sig - fullt ös! Hon sover nätterna igenom, har börjat pipa när hon behöver bajsa (kisseriet kommer nog också inom sin tid) och hon har börjat springa fram och hälsa på våra valpnyfikna besökare.
Hampe har (som väntat) smält mer för henne och det är helt fantastiskt roligt att se hans positiva beteendeförändringar. Hans ökande ljudande som jag berättade om i förra inlägget har redan blivit bättre, han visar nu ibland genom att komma och dutta på matte eller husse istället. Han har börjat tugga mer tjurmuskel hemma och vi kan numera ge honom mat två gånger om dagen utan problem, vilket har varit ett tuff mål att försöka uppnå under en längre tid.
Igår gjorde han lekinviter till valpen och hon hängde förstås på. De fnattade runt och lekte tafatt i lägenheten medan matte och husse skrattade så de nästan grät. Det var längesedan jag såg Hampes ögon lysa upp sådär i en leksituation, han känner sig endast sådär trygg i lek när han leker med andra shelties och han riktigt väntar på att valpen ska ta initiativ att jaga honom istället för att vara på, på, på. Valpen ser också mycket trygghet i Hampe men vågar ändå ta egna initiativ när Hampe tvekar. Mitt val att fortsätta med denna ljuvliga och härliga hundras känns också som en starkare självklarhet nu när det går minst lika bra i praktiken som i teorin när jag funderade på hund nummer två.
Nu ska vi göra oss i ordning för en liten familjepromenad, valpis ska få åka väskan (som hon för övrigt tycker om och gärna lägger sig ner i när vi går - lägger bild nedan, kan verkligen rekommendera den till valpar under 5kg) och Hampe ska få träna lätt dog parkour med husse och matte. :) Tjingeling!