Hedda varierade mellan att slå kullerbyttor i gräset, ligga och titta på hundar och hälsa på nya människor. Måste säga att det är helt okej att ha en människoglad valp... hon blev kallad för "den lilla coola" på träningen (förstås så var hon minsta hunden på plats) och jag sträckte minsann på mig också och kände sådan stolthet över denna lilla beasties attityd på plats, så pigg och härlig inställning trots värme och passivitet!
Det är många som sagt att stressen på LC är oreko mot hundarna, att hundar skriker, flänger och mår dåligt. Jag kan säga det att den synen människor försökt lägga på mig över nätet om den här sporten är överdriven. Jag har sett fler stressade hundar på random agilityträningar än på denna LC-träningen. Här låg hundar tysta i sina bilar, inga utfall mot varandra vid uppvärmning/nedvarvning, inga sura miner, inga skrik. Jag säger det igen - jag är imponerad! En toppenmiljö för Hedda att fortsätta sin miljöträning på. <3
Någonting jag reagerade på som jag inte kan låta bli att jämföra med agilityn är också dessa uppvärmningar och nedvarvningar. Bara jag som upplevt att det inte pekas på så hårt i agility nybörjarkretsar? Där hundar sitter stilla i sina burar, tas ut och körs direkt på banan och sen swish in i buren igen. På LC var det verkligen inte så och det var härligt att se. Nu är detta mitt första alldeles egna intryck av LC och jag vill nästan ha en whippet bara för att kunna köra LC själv. Som någon sa på träningen, kanske får raka ner Hedda så hon kan tas för en lurcher med sin långa nos! ;)