Måste ändå få säga att det var så värt att gå upp helt svintrött så tidigt med ögonen tittandes i kors, för dagen skulle minsann spenderas tillsammans med härliga personer (och hundar!) på instruktörsutbildningen på klubben. Ett stort plus är att få äta goe-frukost tillsammans med de andra och bara tjattra på innan allt drar igång. Det finns inte mycket som toppar mjuka frallor på morgonen i en uppvärmd klubbstuga, vill jag lova.
Dagen flöt på bra och jag lyckades hålla koncentrationen uppe mycket bättre än senast, det var också himla intressanta ämnen att diskutera så det kan ju ha med det att göra till viss del. Både i grupp och två & två fick vi diskutera och det var riktigt roligt. Jag finner det mindre och mindre jobbigt varje gång att våga säga vad jag tycker och flika in med saker jag känner för - även om jag kan tappa ord i bland eller förvirra mig själv mitt i en mening. Det bjuder jag på!
Sen ska en bara våga stå framför kursdeltagare också och våga förklara och prata ibland - det blir en utmaning i sig det också, även om det ska bli kul är det skrämmande och nervöst att jag ibland funderar på om jag bara ska klä ut mig till en soptunna eller någonting annat som kanske kan smälta in i bakgrunden. Att stå med flera människors blickar på mig som jag inte känner kan jag oftast finna obekvämt, men det är exakt det jag får öva på då också. Fantastiskt med utmaningar, det var så längesedan jag fokuserade på utmaningar för _mig själv_ som inte är helt relaterade till min hunds utveckling.
Med mycket information innanför pannbenet som skulle sorteras och bevaras, tillsammans med tankar och diskussioner med härliga personer, blandat med hundpromenad och en gnutta snöbollskrig kom Hampe och jag hem lagom till det börjat bli mörkt ute. Vi vart helt utmattade av alla intryck så vi slängde oss på soffan tillsammans för lite serietittande och gos.
Måste ändå höja Hampe till skyarna idag för sitt otroligt fina och härliga beteende på klubben och i klubbstugan. Så himla lätt att ha att göra med trots 3 fyrbenta kompisar i samma rum (som mycket väl hade kunnat vara roligare än matte). Har min hund äntligen börjat landa mer i sig själv? Eller kan det vara som så att matte faktiskt lyckats bli roligare och ännu tryggare? Oavsett om det är det ena eller det andra - eller tom alla så känns det helt fantastiskt bra. SINGLE TEARDROP OF JOY HÄR.
Med denna glädje i luften måste jag också passa på att berätta att underbara Hanna kommer hit imorgon lunch med sina aussies Tiva och Trigger. Hampe och Tiva går ju "way back" sedan de var små valpar och Trigger är Hannas tillskott (valp) som Hampe och jag träffade för första gången på nyår!
Hursom, de stannar här några dagar på besök hos oss, vi har planerat att det blir tacos till kvällsmat också, MHM. Ska bli så himla mysigt att ha de här! Lär uppdatera en hel del på instagram, där heter vi fortfarande murmilura, bara att följa på! :) Nu ska vi dejta kudden och sova ut inför morgondagen!