Tillsammans med Maria och hennes papillon Bondi åkte vi först tåget till Älmhult. Då vi var ute i god tid passade vi på att ta en liten runda till Djurens värld för att fönstershoppa lite. Det fanns mycket kul att titta på, men ingenting att lägga pengar på kände vi så gänget åkte tillbaka till Älmhult station tomhänta och jag började bli smått nervös inför hundfysiobesöket.
Väl på plats i väntrummet hos veterinärkliniken såg Hampe ut att vara helt chill med omgivningen. Kanske ska förklara att vi befann oss hos veterinären pga att hundfysion lånade rum där, vilket var smidigt! Miljön i den här kliniken var dessutom så hemtrevlig att Hampe inte ens tänkte på att det kunde varit ett sånt där äckligt ställe där en får sövas och sprutor flyger som om de vore gratis! ;) Iallafall kände han så tills vi kom in i rummet vi skulle vara, där det luktade desinfektionsmedel.. för det gör det ju faktiskt bara hos veterinären, sä!
En kanske undrar varför jag tagit Hampe till hundfysion, det går lätt att förklara som så att jag tycker han varit lite off i kroppen ett tag så jag ville att någon som kan det här området skulle känna igenom honom och se om där finns nåt att anmärka. Jag var dessutom rädd att han skulle vara ojämnt musklad bak och/eller ha problematik med bakbenen, samt att nåt var fel med ryggen.
Efter en kort tids väntan fick gänget komma in i rummet och Hampe fick träffa hundfysions förtjusande medhjälpare på fyra ben. En fantastiskt söt tik som överraskande nog gav Hampe en mer soft inställning till rummet bara genom att vara där, liggandes på en filt längst in i vårt rum. Det blev en trivsam stämning helt enkelt och det var fint att se trots att Hampe aldrig träffat den här hunden tidigare.
Hundfysion började med att skriva journaler till våra hundar, det var första gången för båda grabbarna hos denna hundfysio nämligen. Hampe har gått till en hundfysio tidigare men det var definitivt mer än två år sedan så han minns antagligen inte vad det handlar om, speciellt när det dessutom är en helt ny person som ska kladda och tafsa (Hampes ord) på honom.
Hampe fick börja. Han var som en blandning av en ostbåge och en ål, ville inte stå still. Inte så konstigt med tanke på ny människa, ett rum som påminde om veterinärbesök och med hans reservation han har med sig i sitt bagage. Jag fick lära mig hur jag bäst kunde stötta honom och hundfysion var så fin vid honom även om han krånglade lite (som sagt vilket är fullt förståeligt och inte alls fel på nåt vis). Vi fick ta vår tid och det var så bra även om jag tror han mest av allt ville krypa upp i mattes famn och slippa hela situationen i början, sen fick han också ligga ner en stund för det var vad han ville. Tillsammans med stöd från mig och söta, lockande ord från hundfysion tog vi oss igenom detta och jag är stolt över honom.
Mot slutet när han förstod att inga sprutor kommer komma farandes och att det bara var massage kunde vi se att han blev mer bekväm och jag hoppas att vi vid nästa besök kan lyckas få honom ännu mer trygg. Lasern var han nyfiken på och fyrbenta hjälpredan gjorde han lekinvit till strax innan vi skulle hemåt, mot slutet slappnade han av så fint och hundfysion var ju faktiskt en snäll såndär tvåbent varelse! Jag är så tacksam för att ha hittat en så förstående och trevlig hundfysio, verkligen. För både min och Hampes skull. <3
Hur blev då "domen"?
Som misstänkt hittades en mindre spänning i ryggen på Hampe, men inte alls så illa som jag trodde, phew. Det var på vänster sida. Han hade en grövre spänning i nacken däremot, också på vänster sida. Det är svårt att säga vad som kan ha orsakat detta, men vi gissar på att jag har använt en viss typ av sele lite för mycket på honom som tryckt på i nacken. Dumma, dumma matte! Jag tog faktiskt med mig alla selar jag använt till Hampe för att dels kunna se vilken vi ska använda i fortsättningen men också ifall någon sele kan ha varit felet iom att han gjort utfall på promenader mot hans lilla hatobjekt som finns här i Alvesta.. Så nu ska den där förbaskade selen puts väck har matte bestämt, usch och fy!
Musklerna på bakbenen mättes också. Hampe var jämnt musklad, wihoooo, huuuur bra!? Skönt att farhågan inte stämde! ;) Fanns inte heller nåt tecken på patella, vilket vi redan kollat hos veterinär tidigare men det luxerade inte när hundfysion kollade och det är värt att komma ihåg med tanke på att jag varit orolig trots veterinärkoll (Hej hallå hönsmatte!?). Höfterna har han inte heller ont i vilket också var helt fantastiskt att höra. Hullet är bra, inte i toppskick vilket jag vet om med tanke på att han gick upp mycket när han var dålig och gick på kortison och haft svårt att komma tillbaka i hull och muskler efteråt. Men det går framåt. Huvudsaken känner jag ändå är att han inte är undernärd och muskler som tvinar bort som han var innan allt detta med kortisonkurer hit och dit.
Nu har vi alltså fått ett okej i rumpan på Hampe för att börja med att gå i högt gräs/ris för att bygga upp ryggmuskler på ett naturligt sätt och han får gärna springa på fältet samt en smula backträning på det. Han ska endast få ha på sig en av alla de selarna jag tog med mig och massage av nacke ska han få ibland. Strikt halsbandförbud har herrn, men det har vi ju inte använt på år så ingen direkt förändring sker ju där. ;)
De som känner mig vet att jag är en kritisk person. Men jag måste ändå säga det att efter besöket såg jag en direkt skillnad i hur min älskade Hampe bar huvudet på promenaden. Han såg alert ut, han kändes inte lika spänd och på kvällen tvekade han inte att hoppa upp i sängen. Han har, efter besöket hos fysion, börjat fnatta runt med Hedda som aldrig förr och det är så himla roligt att se! Återbesök är bokat i början på september och då kommer han få mer massage. Hoppas hoppas att han visar förbättring tills dess. Det känns skitbra rent ut sagt att veta exakt vart problemet sitter, nu ska vi jobba på problemet och inte fokusera på att få bort symptom som många i hundvärlden verkar göra.. ;) Mattes älskade Herr Blå. <3
Ber om ursäkt för färgskiftningarna mellan vissa bilder, har inte hunnit lägga så mycket tid på dem..!