Häxan ur Hampes point of view

Många har frågat mig om hur Hampe hanterar att valp har flyttat in och vad han tycker om henne (ja, hon har fortfarande inget namn). Jag måste först och främst säga att jag är imponerad över Hampes inställning och sätt att behandla valpen, trots att jag egentligen inte tvivlat på att det inte skulle gå, då skulle jag inte köpt oss en valp från första början. Det går bara bättre och fortare än vad jag trott från början.

Hampes känslor för valpis varierar lite. Hon vill leka med honom, gör lekinviter och vill gärna ligga och sova hos honom. De första två är kul och han har börjat bjuda till, men att ligga och sova hos honom - i hans hus!? Näääe, det där huset är en valpfri zon. Detta väljer han att berätta genom att lagom högt uttrycka sin klagan och sedan inväntar han matte som då kommer till undsättning och lockar bort valpis. För er som har sett filmen Shrek: tänk er att Hampe är en söt version av Shrek och valpis är Åsnan, hon är lika envis. Lite den relationen har de, men en märker tydligt att Hampe smälter mer och mer för denna lilla valpatös för var dag som går. Han gjorde lekinviter till henne igår kväll och jag kan utan svårighet se hur de i framtiden leker ta fatt med varandra på skogspromenaderna.

Min uppfattning är också att Hampe har blivit mer observant sedan hon flyttade in. Han ljudar mer när folk kommer hem till oss och han har börjat larma oftare när posten kommer (vi har brevinkast). Jag tror det är en vanesak - men också att han tar på sig larmuppgiften lite mer nu när matte faktiskt har en bebis att hålla koll på också. Matte kan omöjligt göra allt samtidigt, åh du smarta, fina Hampe. Jag förstår att många tänker "Fy så irriterande" och ja, det är det ibland om det händer plötsligt och jag rycker till med ett glas saft så jag får saft över halva mig. Men jag är så glad att han tar plats och hjälper till på hans egna vis, han känner sig delaktig helt enkelt. Det är dem tankarna jag rotar fram när jag muttrande hänger upp hoodien dränkt med saft på tork. Vi får trots allt bara post en gång om dagen och det kan jag leva med tills han anser att valpis kan ta hand om sig själv bra nog så matte kan hålla bättre koll igen. ;)

Han är helt fantastisk, den där blå. Lilla häxan hade inte kunnat få en schysstare storebror heller för den delen. Jag ser en vänskap byggas upp från grunden och det är en helt fantastisk grej att få bevittna och studera.