Eftersom jag är sjuk och därmed sängliggande passade jag på att redigera lite bilder. Hedda är 10 veckor gammal nu, ca 20cm i manke och väger ca 1,4kg. Hon har i det närmaste kommit på att hon är Hedda, även om namnet Hampe verkar locka henne på samma sätt ibland. Hedda har också jagat sin första humla, målat vattenkonstverk på golvet (se vår instagram för mer om den historian) och bland annat försökt dra in den prassliga kattunneln i hundhuset.
Jag bara väntar på att hon ska förstöra sin första grej, är jag konstig som längtar efter att se vad det är för pryl hon väljer i hemmet? Husses skor, mattes väska, Hampes sele eller varför inte dörrmattan? Ska bli intressant. ;)
Summerar jag mina känslor för denna lilla rabiata monsterkrabat så älskar jag henne redan. Två veckor har gått sedan hon kom hem och jag kan inte tänka mig Hampes och mitt liv utan hennes morrande, bitande i strumpor och snattande av hushållspapper. Det går lixom inte att tänka bort hennes viftande med de små vita tassarna mot mitt ansikte samtidigt som hennes huggtänder sticker fram under snusläppen.
Hampe och Hedda matchar varann så väl trots att de är så olika. Hampe är som den där farbrorn som snor godis på ICA och skyller lite fult på demens, en farbror med också barnasinnet kvar, Hedda är busig som den där Dennis, med slangbellan i handen och tuggummi i håret, som ser upp till farbrorn. De leker fint och kan även umgås utan att leka, vilket är guld värt. <3