Som jag skrev i ett tidigare inlägg här på bloggen (inlägget när jag summerade förra året) har det varit en del som gjort oss besvikna i år när det kommer till hund nr 2. Besvikelse efter besvikelse, uppfödare som magkänslan sagt ifrån till m.m.
En uppfödare ville t.ex att jag skulle tinga en valp som var endast 2 veckor gammal - via mejl och endast utifrån en bild jag sett på valpen. Då jag varken träffat uppfödaren, föräldrarna eller kände för att köpa en valp via nätet sådär sade jag självklart nej. Även om jag bevisligen aldrig stressat med nästa hundval blev det förstås jobbigt i längden med sånt här tjafs.
Destinationen vi skulle till igår var ingen besvikelse. Vi var alltså hos en kennel och besökte föräldradjur till min, förhoppningsvis, nästa familjemedlem. Med en ärlig, rak och trevlig uppfödare, som jag hittills delar mycket åsikter med samt med hundarnas refreshing (hittar inte det svenska ordet) karaktärer känns det riktigt bra. Sociala hundar, personligheter och en trevlig valp att kela med kändes inte helt fel. Positiva metoder, ledarskap (aka CM style menar jag då) är löjligt, att skaffa relation med valp prioriteras mer än att träna inför tävling, hundar är individer, stötta sin valp och lek tillsammans, miljöträna och många andra logiska tankar kring hundägande klaffade. Visst nämnde jag någonting om dörrar i inlägget jag berättade om i början.... Tror minsann en dörr har öppnats. En såndär stor dörr ni vet, port tror jag det kallas.
Jag fick efter en stund en OK-stämpel i rumpan, som jag lovade att vårda väl förstås. Fjärilarna i magen härjade så ofantligt mycket i början kan jag tala om. Speciellt efter att ha hört att denna uppfödare ska vara väldigt noggrann med sina valpköpare. Visst var hon noggrann, till och från fick en lite utav en arbetsintervju-känsla varvat med tillit och professionalitet. Vi skämtade, pratade allvar en stund, pratade om vad jag söker i en valp och uppfödare, vad hon söker i valpköpare, kelade med hundarna, drack lite kaffe, kelade lite till, pratade lite till och det kändes så bra! Efter en stund försvann fjärilarna och ersattes med en enorm längtan och hoppfullhet men även ett inre lugn. Lugn inför vad som komma skall. Mitt valpköp är i goda händer och jag ser fram emot vad nästa lilla knyte har att komma med. ;)
Valparna är beräknade att födas i slutet på januari. Definitivt en déjà vu känsla bara av tanken att det var samma historia med Hampe, jamena född sent i januari, fast för 4 år sedan. Jag hade då också väntat flera år på honom. Historien upprepar sig...! Förhoppningsvis denna gång med att jag inte kommer hem med en hanvalp dock, men jag ska aldrig säga aldrig - det har jag lärt mig.
Nu håller vi tummarna att valparna föds friska och krya inom en snar framtid- då gärna en liten individ som passar oss! <3