Maten är köpt på Animalis i Växjö, hundarnas favoritmatbutik! Kongen är köpt på ett lokalt djursjukhus, sumon är köpt på arken, bananen köptes på bitiba och kong quest bones köpte vi på CSiGORA som hundarna passande nog fick i julklapp "av varandra" och är favoriterna enligt hundarna. Vad har ni för matiga leksaker hemma och har era hundar några favoriter? :)
Såhär såg några av våra förberedelser ut inför nyår 2016! Fyllde alla gummigrejer vi hade hemma med mat för hundarna att sysselsätta sig vid under dagen och/eller under 12-slaget. Det blev lite mat över som jag lade lite MaxRelax i så vi hoppas det ska räcka till under dagen. Funderar på att frysa in några av grejerna också för längre sysselsättning också. Under dagen blir det promenad med Pokémonjakt, lite småträning och fotografering! Vi kommer befinna oss på hunddagiset och förhoppningsvis slippa de värsta raketerna. :)
Maten är köpt på Animalis i Växjö, hundarnas favoritmatbutik! Kongen är köpt på ett lokalt djursjukhus, sumon är köpt på arken, bananen köptes på bitiba och kong quest bones köpte vi på CSiGORA som hundarna passande nog fick i julklapp "av varandra" och är favoriterna enligt hundarna. Vad har ni för matiga leksaker hemma och har era hundar några favoriter? :)
0 Kommentarer
Julkänslorna verkar ha legat i ide för mig i år. Vi har inte julpyntat, endast två julklappar är fixade och det är självklart till hundarna. Julgranen ligger i lådan fortfarande, LED-slingorna likaså. Julafton närmar sig med stormsteg och för att försöka skaka liv i dem där frånvarande julkänslorna drog vi ut tillsammans med Maria och Bondi och fotade lite juliga hundbilder med deras nya tomteluvor och juliga leksaker. Äntligen! Julkänslan kröp fram när solen och temperaturen började gå ner och vi fick till några mysiga bilder i dimmans ljus. På tisdag planerar jag att handla resterande julklappar och förhoppningsvis hittar vi plats för granen så den också får komma upp, även om jag är lite orolig över hur Hedda kommer behandla den. ;) Klapparna får vi nog låta bli att ha framme öht så slipper vi julklappspapper och snören över hela lägenheten också. ;)
Men dessa julklappar. Hur svårt är det inte att handla vettiga julklappar? Jag lyckas mirakulöst alltid hinna köpa alla julklappar varje år, trots min sämsta tiduppfattning. Fast det är lika svårt varje år att veta vad en ska köpa. Själv tycker jag julklappar mellan vuxna i familjen är överskattat och nej det gör mig inte till Grinchen för det. ;) Jag lyckades faktiskt med bästa julklappen någonsin förra året till min partner vilket var väldigt kul förstås, dne var kreativ och tog veckor att planera och fixa. Julklappar till hundarna däremot är alltid lätta och way mycket roligare att köpa, det är ju som att köpa julklappar till sig själv!? I år har de fått en tidig julklapp i form utav var sin orbiloc, sedan ska de få hundgodis och var sitt måttbeställt fleecetäcke med deras namn på. Resten av mina familjer får vi se vad jag hittar på till. Husse ska iallafall få presentkort till tatuering av sin familjs hund som gick bort för några månader sedan enligt överenskommelse och det kommer bli så fint. Jag själv önskar mig inte någonting speciellt i år alls, så tråkig är jag, haha! ;) Vad har ni köpt till era hundar i år och vad har ni önskat er? :) Matte har varit sjuk i över en vecka men det hindrade oss inte från att åka till hundfysion. Det är lixom en tid som varit bokad sedan över en månad tillbaka så det var bara att knapra alvedon och ta sig dit ändå. "The things I do for love". Stjärna till den som förstår den sämsta referensen trots att den är icke hundrelaterad. ;) Med vår vanliga tur så var tågen helt allan ballan. Vi blev 20 min sena pga det men hann med hundarnas behandlingar fint ändå. Denna gången var det Heddas och Bondis tur minsann, Hampe får sin koll i början på nästa år, han känns fortfarande fin i kroppen vilket är väldigt skönt. Det är väl då självaste tusan att valpen börjar blöda (löp) bara två-tre dagar innan besöket, vi som trodde att hon hade ett tyst och lugnt första löp sist när vi hade Robbie och Johanna på besök - men icke. Det var antagligen bara vuxenhormonerna som spelade oss ett spratt för nu jäklar löper hon. Med tanke på att hon löper kan hon också vara känsligare vid behandlingen och genomgången så vi tog förstås hänsyn till detta under besökets gång. Hon var så himla duktig! Sist var som som den gäddan hon är, överdramatisk och oförmögen till att ligga still. Denna gången var det som att en ängel vips hoppade in i hennes kropp, så himla duktig! Spänningen är kvar i ryggen men den är bättre, hon har ökat i måtten på musklerna så det känns bra, fortfarande inget haltande heller. Fantastische hund! Vi kommer boka återbesök igen efter nyår då spanningen som sagt fortfarande finns där. Jag är glad att vi inte körde all in på agilityträningen med Hedda, vill inte tänka på hur hennes kropp hade kunnat bli annars. Passar på att påminna mina kära hundvänner hur viktigt det är att inte bara ta hand om våra hundars kost och träning - kroppen är minst lika viktig! Vi kommer åka till hundfysio med hundarna ca 2ggr/år för att försöka ligga steget före. <3 Hoppas alla haft en trevlig start på veckan! Igår var solen framme i Alvesta och påminde oss om dess existens. Jag tog därför och dammade av kameran som så fint legat och stirrat på mig bakom datorskärmen ett långt tag. Nya leksakerna följde också med såklart, tillsammans med våra vänner Maria och Bondi. Frisbeen var definitivt en favorit och det finns tydligen fler än tre sätt att bära en frisbee på konstaterade Hedda och Bondi. Hampe tyckte godissök var en mycket mer givande aktivitet. ;)
Hedda hade en bra dag igår, hon var så lycklig att få vara lös igen. <3 Jag kom nyss på att jag inte skrivit på bloggen om hennes tripp till hundfysion för en månad sedan. För att göra en kort historia ännu kortare så hade Hedda börjat halta och vi fick en spontantid hos vår hundfysio. Det visade sig att Hedda haltat för att underlätta för en spänning/låsning i ryggen som hon troligtvis fått när hon lekt med Hampe och vurpat till, bara några dagar innan hältan då uppstod. Efter massage, behandling av laser och koppelvila (i flexi dessutom pga att hon gärna ligger längst ut i kopplet och belastar bakbenen fel) i en månad fick hon iallafall äntligen vara lös en stund igår. Till vår lycka började hon inte halta och hon hade dessutom förbaskat kul. Vi fotade hundarna en sväng på lilla fältet med solen svagt vid vår sida, för att sedan varva ner de små och traska hemåt. Hemma fick de stretching och sedan gick vi mattar till affären en sväng medan gänget fick vara hemma med Viktor. Några nya favoritbilder blev det allt, Hampe blev förbaskat söt så jag funderar på om han verkligen fyller 5 år snart eller om han snarare tagit efter valplooken. :)
Glömsk är ju mitt mellannamn är på bloggen. ;) Har ju glömt slänga in höstbilderna vi tog på klubben efter en agilityträning med kompisar som var för ett himla bra tag sedan.. Heh. Men tjolahopp här kommer dem! Än har vi ingen megasnö här i Alvesta så lite aktuella är väl bilderna ändå. ;) Jag vet inte hur många gånger till jag kommer säga det, men tänk vad mycket det kan göra att byta vardagssele, skippa halsband, massage, laserbehandling x2, terräng- och backträning kan göra. <3 Nu hoppas vi nacken håller under vintern, efter nyår blir det att boka in återbesök. Måste också inflika att Hampes ögon har slutat rinna, det var antagligen AE-oljan som var problemet här, för mycket av det goda. ;) Gött när saker och ting löser sig så fint! Jag är såå tacksam över alla vettiga hundmänniskor i min närhet. Ett stort tack till vår hundfysio Sophie som hjälpt oss med Hampes nacke och ett annat stort tack till Maria på bästa butiken Animalis som alltid går att diskutera foder och tillskott med! <3 (På före-bilderna hade Hampe alltid på sig sin Zero DC shorter sele. Nu kör vi på Gustaf & Evita PRO sele. Färgerna kan förvirra lite då de är så lika!) Före: Efter: Mycket fokus i vår vardag den senaste tiden har legat på koppelträning. Motivationen har varierat förstås, både inom träningen och bloggandet (som antagligen märkts av). Hedda vill vara överallt och ingenstans på promenader. Hon häver sig fram i kopplet mot det som är intressant för tillfället. Det ser ut som en gorillaliknande varelse som lixom studsar fram och bara SKA fram NUUU. Jag har provat att aktivera henne mer, hon är ju trots allt en aktiv själ men det har inte riktigt givit oss de resultat jag förväntat mig. Vissa dagar har varit bättre än andra, men det främsta problemet har varit att hon far fram och tillbaka som en jo-jo mellan mig och whatever hon vill nå fram till samt att hon, när hon blir frustrerad, vänder sig mot Hampe och börjar tetas med honom, nibbla lite i örat eller hans rumpfluff. Jag har pratat med vänner om saken, bollat idéer, vi har peppat varann och jag har testat olika saker som avledning med leksak, godissök, locka osv men framstegen har varit få ändå, hennes stressnivå har inte lagt sig riktigt.
Igår skedde ett genombrott..! Vi var på promenad med Maria och Bondi (happypapillon). Både Hampe och Hedda var med - glada som vanligt när de fick syn på våra vänner! Vi gick en sväng och Hedda var lite knäpp och måstevaraöverallt. Efter en bit frågade Maria om hon fick ta Hedda lite för att underlätta för mig som börjat få lite ont i ryggen (har midjebälte) och självklart fick hon det! Vassegooo! I början flög Hedda runt, det skulle vallas Hampe, försöka bita matte i ben och ärmar, springas runt benen och ha sig. Ibland är det charmigt och kul när hon springer runt och leker och har sig, misstolka mig inte - jag älskar hennes energi och påhitt väldigt mycket! Ibland har matte däremot en sämre dag och då hade det ju varit skönt med en Heddlon som inte fäller matte i skogen, men det är ju hos mig bollen ligger för att det ska kunna bli så. Maria gick med Hedda ett tag och tränade lite koppelträning, fast inte på sättet jag gjort tidigare. Färre ord, fler stannande, lugnare kroppsspråk, mindre godis, mycket tålamod och lugnare röst vid verbal belöning. Hedda gick från "HALLI HALLÅ ALLAN BALLAN SKA VI GÖRA ALLT SAMTIDIGT" till att faktiskt gå och nosa, inte häva sig framåt i kopplet så fort godisbiten vart konsumerad och inte bli frustrerad och retsam eller ljudlig. Det var så kul att se! Jag är helt övertygad om att det är där skon har klämt. Matte har vart FÖR rolig, för tjoig och tjimmig, belönat för mycket med godis helt enkelt. Hon behöver en lugn förare som belönar lugnt med röst och har en gnutta valium i kroppen. En godisbit då och då fungerar, men hon blir så uppe i varv när godis eller leksak kommer fram hela tiden och det visade sig att en lugn, verbal belöning räcker längre än vad jag trodde för henne. Motivationen kom till mig i raketfart och nu är den här för att stanna! Vi tog en långpromenad nu på förmiddagen där jag gjorde samma sak som igår kväll. Gissa hur många gånger hon blev frustrerad och retades med Hampe på en timme? NOLL, nada, zero. Joggare joggade förbi, jag kunde lugnt och fint sätta hundarna vid gruskanten och hon satt där, som ett litet ljus och bara var sådär fantastiskt duktig! Hampe likadant! Som en jäkla dröm. Hon blev lite frustrerad efter joggaren försvunnit och ville dra fram i kopplet igen men då stannade jag, andades och väntade. Tiden det tog för henne att komma ner på den lugna nivån igen var rekordsnabb jämfört med tidigare. Är sååååå glad över promenaden, det var rätt kul att låtsas gå på lugnande och berömma med ett lugnt "braaa" när hon valde att bryta dragandet och göra annat så kopplet blev slakt igen. Matte måste öva på att andas och ta det lugnt helt enkelt. Godis är alltid bra att ha med på promenaden ifall vi måste köra ett akut godissök vid vissa hundmöten - men att ständigt belöna Hedda med karameller när vi går i koppel och prata mycket med henne gör att hennes aktivitetsnivå höjs och hon blir stressad. Det är helt okej när vi klickertränar, men ute på koppelpromenad har det nog blivit fel. Då går hon fot med all uppmärksamhet på mig när jag har godis uppe för att vid frikommando sen springa i full karuta framåt och börja dra. Det är ju inte så jag vill ha det, hon ska få nosa och vara hund på promenader, hon ska få njuta av alla dofter och känna sig lugn. Idag var en sån promenad och det var helt underbart för oss alla. Hoppas ni andra fått en lika go start på veckan som vi fått! <3 Hampe har under en kortare tid fått rinniga ögon. Min första tanke var överskott utav A-vitamin då jag började ge honom AE-olja för ett tag sedan, men det var ett bra tag sedan och han har ju fungerat på det hittills. Efter lite bollande med idéer beslöt jag mig för att sluta ge honom AE-olja i maten dock. Det hjälpte några dagar men nu står vi här igen, vaknade upp idag och ögonen hade runnit på stackarn igen. Hans päls är torr igen och jag kliar mig förvirrat i huvudet över detta..
Pälsproblem + rinnande ögon. Hmm. Pälsproblem förknippas ofta med att hunden kan ha brist på zink eller järn vad jag förstått det som. Järn och zink måste vara i balans med varann också. Inälvor innehåller bland annat zink, magnesium, järn m.m. Jag har inte gett lever eller njure till honom på länge utan trodde att AE-oljan och inälvorna i MUSH Vaisto räckte. Rinnande ögon förknippas ofta med brist eller överskott utav A-vitamin. Eller någon inflammation då. Lever innehåller A-vitamin. En annan tanke var kalkmängden. MUSH Vaisto innehåller mindre kalk. Har gett kycklinghals några dagar och bajset ser bra ut, men ingen förändring där heller. Jaaa, jag vet, jag måste ge det tid. Det är bara så frustrerande..! Hmm. Kliar mig lite till. Det enda jag kan komma på som ändrats egentligen i hans kost är MUSH Vaisto. När han barfades helt och hållet hade han inte dessa problem alls. Han fick dessutom mer rött kött och det kan också ha med detta att göra. Så, nu har jag en ny plan. Bort med MUSH Vaisto på Hampe och börja helbarfa igen. Mycket rött kött, mycket ben, börja ge inälvor igen och till en början fortsätta att inte ge AE-oljan. Det kommer bli plock med att portionera hit och dit igen som jag gjorde förr men vad jag kan minnas var det rätt mysigt att dela BARF medan en tittade på serie och hade några ljus tända för myshetsfaktorns skull. Funderar på att köpa blodmjöl också för att boosta lite en gång i veckan i början, går ju dessutom att använda det till att spåra..! Vilken jädra jungel det kan vara att individsanpassa en kost ibland, klart det är värt det i långa loppet. Tror jag blivit bortskämd med färskfodret helt enkelt och "tappat" mycket på vägen. Har slutat skriva matdagbok till hundarna, nu kommer det och biter mig rätt i röva! ;) Hjälper inte detta blir det ett veterinärsbesök för herrn. För hans skull, med tanke på hur långt han har kommit hos hundfysion nu med sin rädsla, förtroende och trygghet så kör vi på detta som är den mest logiska anledningen just nu - fodret. Självklart med hjälp av utbildade samt erfarna barfare. <3 Åhh måste bara berätta hur glad jag blev igår på kvällspromenaden. Hampe är ju som de flesta vet reaktiv och det går i perioder. Hedda hakar gärna på och skäller om tillfälle ges för visst existerar hon ju också!?
Vi hamnade olyckligtvis mitt emellan en fransk bulldog och en schäfer när vi promenerade i lilla parken. Det började bli mörkt ute och Hampe fick syn på frallan. Han morrade dovt för att upplysa matte och jag avled honom bortåt för att ge honom mer space, men då börjar ju Hedda skälla på ett löv som gled förbi med vinden (ååhh leka leka, döda löv nu tack???). Efter Heddas skall hör vi schäfern skälla runt hörnet och jag får syn på gubben som håller i kopplet. Suck, inte han. Gubben korrigerar sin schäfer, min mage gör ont. Vi kan i stort sett bara backa tänker jag och precis då svarar mina hundar på schäferns skall tillbaka. Frallan som kommer från andra hållet säger ingenting men de börjar närma oss också och jag börjar känna att vi blir väldigt trängda. Hampe verkar ovanligt och överraskande okej med situationen medan jag klappar honom på bröstet och pratar lugnt med honom. Hedda tycker livet är väldigt tråkigt och skäller frustrerat på matte och sedan på de andra hundarna. Då slår det mig, LÖVET. Jag fångar upp en liten lövhög med handen jag har ledig och börjar leka som avledning. Hedda hänger gladeligen på. "LÖVKRIIIG! Åhh så kuuel! Slit sönder alla löv!!" säger Hedda när jag samtidigt klappar Hampe lugnt när han sitter hos mig mellan benen. Kändes väldigt kluvet att dels kunna vara intressant och lekfull med Hedda och samtidigt vara lugn och trygg för Hampe, men det fungerade! Multitasking deluxe. Eftersom mina hundar blev tysta och fokuserade på annat medan frallan gick förbi så slutade schäfern skälla och i sin tur slapp sin dumma husses elaka korrigeringar.. Jag är så glad över hur vi lyckades lösa situationen. Har beställt hem kampisar nu som alltid ska ligga i ryggfickan på min nya lydnadsväst. Tror det är bra för Hedda att ta ut sin frustration på en kampis när hon inte får gå fram och hälsa på alla hundar (det är alltså därför hon skäller - hon tycker det är spännande att träffa nya vänner), dessutom blir hon så motiverad av lek. Har jag tur blir Hampe sugen han också, men annars har vi äntligen lyckats komma så långt att han i vissa fall har börjat ta godis i hundmöten och förhoppningsvis ökar de tillfällena mer och mer. <3 Ja, alltså. Bara kolla på henne. Det känns som igår vi först träffades, när hon låg i mitt knä endast fyra veckor gammal, sovandes. Vi båda var ovetandes om att vi skulle få en framtid tillsammans, jag visste inte ens att det var hon som låg hos mig. Snart är hon 8 månader gammal, vart tog tiden vägen!? På riktigt, jag vill veta. När kom pälsen fram, när började hon se så vacker ut i ansiktet och inte bara söt som socker?
Denna tiden har vi förstås mött på olika uppförs- och nedförsbackar, men attans vad lättlärd, tuff, envis och härlig hon är. Just nu har vi börjat träna mer koppelträning igen, vill gärna undvika att hon häver sig fram likt en apa i kopplet på promenaderna. Idag gick båda hundarna fint på varsin sida en längre bit så någonstans är vi påväg minsann! Vi klickertränar olika beteenden några gånger i veckan. Hon är en vildros den där Hedda och jag tror på att hon kommer må bra utav att få ta många egna initiativ men med självklart en stöttande hand, jag tror hon kommer blomma ut mer även om hon redan är en individ som tar för sig av livet. Spåra verkar vara ett stort intresse hon har så vi ska förhoppningsvis kunna börja spåra lite på snart, matte måste bara bli helt frisk och sådär. Tanken är att gå någon spårkurs i framtiden med henne också, ser så fram emot det! Tankarna om att kunna utbilda Hedda till min egna assistenthund (NPF-hund) finns där fortfarande även om hon är helt galen just nu och helst ska vara överallt och ingenstans. Jag tror att när hon mognat lite och hittat sig själv så kan där finnas en chans att utbilda henne. Det hade varit så underbart och en sån enorm trygghet och hjälp för mig. Bara att börja spara nu då. ;) Äntligen var det dags! Hampes andra besök hos hundfysion i Älmhult - som jag längtat och så nervös jag varit.
Husse var dessvärre uppbokad på skola idag så Heddlon den vilda fick också följa med på resan och besöket. Hampe låg fint på golvet i tåget och Hedda fick ligga i knät då hon är lite (läs: mycket) mer social och ignorerar inte direkt folk som tittar på henne och "aww":ar. De fyrbenta var så himla duktiga på att bara ta det lugnt när vi åkte och det märktes att konduktörerna tyckte om hundar så vi slapp bli förvisade till bagageutrymmet med noll isolering. Toppen för knoppen! Efter att ha tagit en liten onödig omväg till veterinärkliniken pga virrig matte kom vi till slut fram. Hampe var som lugnet själv medan Hedda tjurade smått över att hon inte fick hälsa på en färgglad tant som gick förbi och "aww":ade. Det var oerhört varmt ute och jag kunde nästan börja känna hur svetten producerades under lydnadsvästen när jag satt där i väntrummet. Efter tio minuter var det vår tur och nu ska ni allt få höra! Min Hampe, aka den ålande ostbågen var bara en ostbåge idag och behövde minsann inte mattes stöd mer än de första sekunderna. Jag är SÅ imponerad och jag ville nästan brista ut i gråt när jag såg att han var så mycket mer bekväm än sist. Det var som att han visste att han inte skulle fara illa där, han visste att det var massage och laser sen massa godis och åka hem igen. <3 Nacken var mycket bättre och hundfysion var nöjd med hur vi jobbat med massage m.m, Fick också beröm för hans fina hållning nu! Yeeess, magkänslan stämde! Hampe ska få åka dit en gång till innan året är slut för en liten koll bara, men just nu är han okej och hans ångestproblematik är näst intill bortblåst den också. Hampe har absolut förändrats mycket på endast två besök och det har varit värt vartenda krona och kilometer. Hans utfallsproblematik är mycket bättre. Han är mer matglad. Han vill lixom vara med i köket och titta på vad det blir för mat. Han åt för tusan en makaron jag tappade på golvet igårkväll!? Ja, min kräsna lilla tuss som hatar allt förutom kött i stort sett åt upp den lilla ketchupklädda makaronbiten på golvet i ett nafs och tittade sedan bedjande på mig för att få mer!? Igår på kvällisen fick han ytterligare ett till helt random lekfnatt utan att någon bjöd in till lek, han bara sprang och var sådär busig som jag inte sett honom på länge. What is this..!? Och jag som trodde att Hampe bara blivit gammal i förtid, tänk vilken ångest och obehag han haft i nacken och hur det påverkat honom.. eller ja, oss. För visst har jag också haft en klump i magen och upplevt ångesten med honom. Jag är så galet glad och tacksam att vi kollat upp detta. Jag rekommenderar verkligen alla hundägare att kolla sina hundar hos en bra hundfysio minst en gång om året, gärna mer. Jag börjar se en ny Hampe. En busig, matglad, mer jaktintresserad, trygg och säker hund. Vilken perfekt start på september månad. Nu kör vi! Fotade valpar på valpkursen igår på Alvesta Hundklubb, Så galet söta. För fler bilder checka in (och gilla gärna) Alvesta Hundklubbs facebooksida! :) Valpar är ju förbaskat söta! ;) Här nedan kan ni se en wachtel, pomeranian, papillon, golden och jrt! Så goa så och objektivet har inte gjort mig besviken! Nu bär det av till rallylydnadskurs med kameran för att försöka få några bra bilder där också. Hej och hå! Det är ca tre veckor sedan Hampe var hos hundfysion. Vi har masserat nacken, gått i terräng och promenerat som vanligt men med endast Gustaf & Evita selen på. Jag har också gett Hampe lite tillskott i form av nässelpulver någon gång i veckan sådär för att boosta upp och vad jag kan se så har han blivit bättre. Om jag har rätt märker vi på tisdag nästa vecka - för då är det dags för hundfysion igen! Jag tror inte han är helt återställd utan att han behöver en behandling till minst men det känns som att vi är på rätt väg iallafall. Har skummat igenom bilder för att hitta en före och efterbild på honom, just på hållningen med rygg, huvud och nacke men jag har inte funnit en riktigt bra före-bild som visar tydligt hur han såg ut innan besöket. Det kräver nog en mer noggrann genomgång av mina 2000 bilder i mobilen för att hitta någon bättre än den jag lagt ut nedan men den fick duga. Det går iallafall att se en viss skillnad. Tycker mig kunna se en mer alert hund i vardagen och att han har rakare rygg? Han är dessutom så himla rolig på promenaderna nu när han får lekfnatt och har sig, nästan som en liten valp ibland. ;) Aptiten verkar ha ökat den också och han gör även andra häftiga framsteg vid t.ex hundmöten, you go Hampedos! Nu håller vi tummarna att magkänslan stämmer. <3 Ca en vecka före besöket: Ca tre veckor efter besöket:
Äntligen har matte införskaffat sig ett nytt objektiv! Ville egentligen ha med f/1.4 men vi testar f/1.8 sålänge så får vi se om vi byter upp oss i framtiden. :)
|
sheltieship
Jag som driver bloggen kallas för Mai och är en 24-årig individ bosatt i Småland. Mina intressen är bland annat diverse som rör ämnet hund, hobbyfotografi, grafisk design, djur och andra små saker som gör livet gött att leva! Framför allt handlar bloggen om mina två shelties Hampe och Hedda, läs gärna mer om oss om du är mer nyfiken!
Bloggens namn kom till genom att mixa de två fina orden sheltie och friendship. Här på SHELTIESHIP kan du bland annat följa vår vardag i både bild och text, läsa om träningar, Hampes framsteg, Heddas uppväxt, foder, kreativitet & design, mattes hundrelaterade tankar och våra sprudlande små äventyr! KONTAKT:
@Sheltieship på instagraM
ARKIV
Mars 2017
INNEHÅLL
Alla
|