Det var en stressig dag igår trots noggrann planering dagen innan i form utav en väldigt tydlig reslista (tider, vilka bussar, möten, packning osv), renskriven minst tre gånger. På morgonen hade jag möte ute på NP (Neuropsykiatriska Utredningsenheten/Vuxenhabiliteringen) och jag hade inte hunnit hem till Alvesta för att hämta Hampe emellan mitt möte på NP och veterinärbesöket. Tack och lov fanns Ida där som kunde passa H en timme och sedan också hämta mig på NP och köra till veterinären. Guld värt, annars hade jag fått ställa in mötet, vilket hade resulterat i att jag antagligen inte hade haft någon medicin idag. ;) Självklart en uppoffring jag hade varit villig att göra för min fantastiska fluffiga sidekick, men kanske inte det ultimata för mig ändå så det var skönt att det gick att lösa.
Väl inne hos vet, när det var vår tur, fick vi ett rum där vi efter en stund mötte en person som hälsade på Hampe, hen var trevlig och mild, men fortfarande läskig tyckte H. Här litar vi inte på folk i onödan, speciellt inte om vi är på ett sjukhus! ;)
Jag pratade lite med "sköterskan", visade sporren och hen förklarade att Hampe måste antagligen röntgas och sövas för operation om klon är bruten eller liknande. PANIK. Min älskade lilla H, hur fan skulle jag kunna lämna honom där och sedan komma tillbaka på eftermiddagen? Skulle de göra som jag hört från så många andra hundägare i området som fått tillbaka sina hundar från OP - där de klippt ALLA klorna och BRÄNT om de tagit pulpan (vilket var näst intill alla tassar på en hund jag känner). Näe. Det skulle jag bara inte tillåta. Det skulle inte hända. (Sedan var detta ett tag sedan som jag hörde denna historien och läkaren jag träffade på igår var otroligt trevlig och förstående - men det kommer senare i vår lilla historia)
Person nummer 2 (ej läkaren) kom in med ett papper där jag skulle fylla in information som de behövde ha om H skulle sövas. Jag var väldigt tydlig mot denna personen att jag nästan verkade lite arg, men det fick vara så och jag tackade så mycket efteråt för att hen lyssnade. Hampe är det absolut viktigaste jag har och jag ville försäkra mig om att ingenting fel skulle hända. Jag sa att jag hade krav helt enkelt.
Ni skulle sett minen på person 2 som skulle vidarebefordra pappret. ;)
"Först och främst vill jag vara med när han somnar, ger ni lugnande först så han slocknar lite innan han åker in på OP så räcker det för mig att vara med på förstås. Jag vill också vara med vid uppvaket - han ska inte ens fatta att jag lämnat hans sida. Sedan vill jag absolut inte att ni rör hans andra klor, de ska se ut som de gjorde när vi kom hit, jag sköter dem bra själv *visar H's klor*. Sporren får ni pilla med hur mycket ni vill på för den har jag inte vågat klippa pga hans smärta i den, men de andra klorna RÖR NI INTE" sa jag bestämt och upprepade det några gånger för stärkande effekt. Jag sa också att jag gör inte detta för att jävlas, jag gör det för min hunds skull. De hade inte kunnat sätta en spruta med lugnande i honom utan att han hade försökt fly stället om inte jag varit med och stöttat honom och sagt till innan det sticker, simple as that.
Person 2 såg lite förvirrad ut men hen sa att hen ska göra vad som går och föra vidare mina krav till läkaren. Jag kände mig lite för hård nästan och Ida skrattade när jag började prata om det, det gick nog inte obemärkt. ;) Det är verkligen inte lätt alla gånger men jag har, på senare år och tid, vågat ta för mig, vågat berätta vad jag tycker och vill. Tror ni jag fick mina krav igenom? - YES BOX. Jag skulle få vara med samt att de skulle inte röra resten av klorna.
Person 2 kom in igen, med lugnande. H fick lugnande (han var sååå duktig!!) och vi fick ett rum längre bort där han fick vila och somna lugnt på en fäll person 2 hade lagt fram (så underbart sött!). Ida och jag pratade lite och sen kom läkaren in i rummet. Hen berättade hur de kommer göra och att hen fått informationen om att inga andra klor skall röras. *miniskutt inombords av glädje att det gått fram*
Hen sade även att de skulle först röntga och sedan kolla klon och sådär men det skulle inte ta mer än 10-15 min (detta visste jag sedan tidigare men var inte helt säker på om mer skulle behöva göras).
Läkaren gick sedan iväg med en trött, näst intill däckad Hampe i famnen, jag och Ida gick ut för att rasta lite hundar och tog oss varsin kopp varm choklad.
Efter en stund kom läkaren ut med Hampe. Han sa att de röntgat honom och kollat sporren samt klon. Klon var inte bruten så de tyckte inte vi behövde dra bort den eller söva honom. Den lyckan! H fick uppvakningssprutan men för att få veta vad vi skulle göra härnäst fick vi vänta på en person nummer 3, som då granskat röntgen. Vad person 3 kunde se på röntgen låg allting rätt, men det var så svårt att se om någonting egentligen var brutet när det finns så mycket smått där. Hen sa att de ringer mig om en vecka när deras "expert" kollat på bilderna, men vad hen kunde se - var det ingen fara, allt låg rätt. Vi kunde helt enkelt köra på 1 vecka smärtstillande och antiinflammatorisk medicin (Rimadyl), samt 1 veckas preliminär vila på H, det beror på hur det läker helt enkelt och vad "experten" säger nästa vecka, det kan bli 2-3 veckors vila. :) Hur som helst tyckte person 3 att det såg bra ut och vi lämnade strax vet med ett leende på läpparna, trots att besöket gick på över 2000kr, tack och lov för försäkring!
Måste säga att det är nog det bästa besöket vi har haft där, jag blev hörd och de var trevliga mot oss, såg inte mig som en liten barnunge som ville vara med sin hund BARA FÖR ATT utan de respekterade och förstod att den här ägaren (som för övrigt inte kommer ge sig) och hunden behövde en smula särbehandling. Tummen upp! Nu håller vi tummarna för att okomplicerat tillfrisknande och att Hampe får vara fortsatt frisk resten av året sen. ;)